gong-gong
varje morgon får jag för mig att ta på mig shorts, ha bara ben och sandaler. Sen tittar jag ut genom fönstret och ser frost. Ryser till av obehag och vill krypa ner i sängen igen. Ibland gör jag det, blundar, känner värmen och ruset av sommarglädje i hela kroppen. Hur varm sand bränner på fötterna, ljumma vindar, hoppa i vågorna, svett och trängsel.
Så nu är det dags att slå på gong-gongen? Är sommaren verkligen slut?
jag.vill.inte. Den här sommaren var verkligen minnesvärd. Varje dag.
Speciellt denna dagen. De dagarna.
jag förstår inte varför vi inte kan ha en gong-gong i vårat projektarbete som är mycket bättre än Pontus?
Så nu är det dags att slå på gong-gongen? Är sommaren verkligen slut?
jag.vill.inte. Den här sommaren var verkligen minnesvärd. Varje dag.
Speciellt denna dagen. De dagarna.
jag förstår inte varför vi inte kan ha en gong-gong i vårat projektarbete som är mycket bättre än Pontus?
Har alltid sökt bekräftelse
och jag tror banne mig att jag fick den idag.
:) :) :)
jag är liksom glad liksom liksom.
:) :) :)
jag är liksom glad liksom liksom.
Söndagsfilosofi
- Hur tänkte den gröna vindruvan som ville vara med de röda?
- Varför heter det vita och röda druvor när de i själva verket är gröna och lila/blå?
Var inte oroliga.
Jag är bara fruktansvärt trött och tyckte lite synd om den ensamma gröna druvan. Han har säkert blivit mobbad av de andra... :(
torsdags-ovett.
Ensam.
Ingen perfektionist
Inte den som har något att komma med.
Ingen energi för att ta tag i saker.
Jag orkar inte vara duktig.
Det kanske är den vanliga "det-är-sent-på-kvällen"-sentimentaliteten som dyker upp en sånhär torsdagskväll.
Ångesten kryper upp hos mig samtidigt som regnet öser ner på fönsterrutorna. Gör mig förkyld. Jag vill inte sova, för det innebär att jag måste vakna upp imorgon och leva med allt igen.
Ingen perfektionist
Inte den som har något att komma med.
Ingen energi för att ta tag i saker.
Jag orkar inte vara duktig.
Det kanske är den vanliga "det-är-sent-på-kvällen"-sentimentaliteten som dyker upp en sånhär torsdagskväll.
Ångesten kryper upp hos mig samtidigt som regnet öser ner på fönsterrutorna. Gör mig förkyld. Jag vill inte sova, för det innebär att jag måste vakna upp imorgon och leva med allt igen.
Stupido
Det känns onödigt att stressa upp sig så här tidigt på terminen, men jag kan inte låta bli eftersom
1. Matilda åker till Åre på söndag. Visst att det finns telefon, men hur kul är det att ta uppdateringarna där jämt?? Jag som har massa uppdateringar och hon likaså plus att vi inte har träffats på flera veckor. Jag hade chansen att träffa henne idag, men såklart fick jag världens "jag-svimmar-om-jag-inte-får-sova"-huvudvärk. Kul värre. Jag får faktiskt panik på riktigt när jag tänker det. Min bästo åker till Åre och Afrika. Hon är lika gammal som jag, vi har alltid hållt ihop, gjort saker tillsammans, upplevt. Men sen hoppade hon över åttan och hamnade ur fas. Tog studenten före mig, fick uppleva livet. Orättvist. Jag som saknade henne när hon bodde i Norrpan, fatta vad jag kommer sakna henne när hon bor i Åre eller Afrika!!!
2. Jag måste hinna träffa Beccis innan hon åker till England. Inte bara för att jag har hennes film, utan eftersom hon kommer vara borta i ett år och jag inte har träffat henne sen i våras!
Jag gillar inte det här, folk bara försvinner. England, Usa, Afrika, stora Sverige... !!!
3. Jag borde bestämma mig om gemu b. eller jag tror att jag har valt att inte läsa den kursen nu i samband med att jag inte bestämt mig och sagt till om något? JAG SUGER.
Nu ska jag sova. Har min första lektion imorgon bitti (bortsett från en religionslektion där vi bara presenterade varandra). Matte C. Det kommer bli mardrömskursen. YIPPI!
1. Matilda åker till Åre på söndag. Visst att det finns telefon, men hur kul är det att ta uppdateringarna där jämt?? Jag som har massa uppdateringar och hon likaså plus att vi inte har träffats på flera veckor. Jag hade chansen att träffa henne idag, men såklart fick jag världens "jag-svimmar-om-jag-inte-får-sova"-huvudvärk. Kul värre. Jag får faktiskt panik på riktigt när jag tänker det. Min bästo åker till Åre och Afrika. Hon är lika gammal som jag, vi har alltid hållt ihop, gjort saker tillsammans, upplevt. Men sen hoppade hon över åttan och hamnade ur fas. Tog studenten före mig, fick uppleva livet. Orättvist. Jag som saknade henne när hon bodde i Norrpan, fatta vad jag kommer sakna henne när hon bor i Åre eller Afrika!!!
2. Jag måste hinna träffa Beccis innan hon åker till England. Inte bara för att jag har hennes film, utan eftersom hon kommer vara borta i ett år och jag inte har träffat henne sen i våras!
Jag gillar inte det här, folk bara försvinner. England, Usa, Afrika, stora Sverige... !!!
3. Jag borde bestämma mig om gemu b. eller jag tror att jag har valt att inte läsa den kursen nu i samband med att jag inte bestämt mig och sagt till om något? JAG SUGER.
Nu ska jag sova. Har min första lektion imorgon bitti (bortsett från en religionslektion där vi bara presenterade varandra). Matte C. Det kommer bli mardrömskursen. YIPPI!
Hemlängtan
I natt somnade jag till ljudet av Two and a half men på TV. Då var klockan 3.
Snacka om underbart att vakna till världens längsta dag efter tre timmar. Sämsta dagen seriöst.
Efter antagningsproven tog jag och Lina en fika. Den flickan är så fin och jag skulle vilja ha henne här nu. För efter fikan och orkestern, när jag började cykla till lägenheten, hinner Det ifatt mig och gräver sig ner i magen.
Förlåt. Förlåt för att jag har varit ett svin idag. Men jag pallar inte.
Jag vill så fruktansvärt mycket hem.
I let you down
Just nu skulle jag vilja lägga mig på ett operationsbord och operera bort klumpen i magen.
Den enda som vet, den enda som förstår det här har jag precis skickat ett 2 A4-sidor långt mail till. Men jag lär inte få något svar ikväll, utan istället får jag ta med mig klumpen i magen, tankarna som rinner över samtidigt med vätskan på min kind och lägga mig i sängen. Om jag nu kommer somna. Jag blir skräckslagen när jag tänker på morgondagen.
This is a feeling that we don't undestand
YES!
I'm from Barcelona till Emmaboda! Vilken nostalgitripp det kommer bli! HAH! Jag kommer tro att det ringer hela tiden... Värt värre!
Idag har jag varit i skolan och sen har jag tränat. När jag kom hem var jag helt förundrad, jag kom hem till lägenheten vid 18 MEN var inte så utsvulten, må-illa-hungrig, som jag brukar. Därför tog jag mig tiden och lagade mat: korvstroganoff och mackisar. Svinbra resultat, tänka sig jag kan laga mat när jag vill!
Nu sitter jag här och väntar på Grey's och tänker på hur bra jag har det. Så här kan jag tänkas leva för evigt, lägenhet i stan, sitta framför TV:n med dator i knät, ha öppen balkongdörr och livliga grannar. Det känns lite som att vara utomlands, alla dessa kulturer fascinerar mig. Så många språk som jag inte förstår men som faktiskt inte är ord som folk pratar ut i tomma intet... O alla är så trevliga! Små barn (typ östländerna) började prata med mig förut när de lekte på gården...
NU BÖRJAR GREY'S!
Fram med nötterna!
plötsligt känns allt annat puckat
Det känns inte riktigt bra.
Det känns inte riktigt bra alls faktiskt.
Det känns inte riktigt bra alls faktiskt.
Negativ energi
Frank Ådahl blev min lilla räddning.
En inblick om hur mycket jag saknar dig.
Jag gillar Norrköping och jag gillar fika.
Den här veckan har jag fikat för cirka 150 kronor.
Det gör ont i plånboken.
Men inte lika ont som den negativa energin som når mig.
Varenda dag nu för tiden.
Det biter mig i magen och knölar ihop mig bit för bit.
Men som vanligt skakar jag bort det.
Rätar på ryggen, ler och uppskattar allt runt omkring mig.
Jag har mycket att uppskatta, tycker om det mesta och kan inte gråta.
Man kanske borde se Titanic.
Något som får den negativa energin att försvinna, märkbart.
För något säger mig att det finns en del av mig som inte orkar.
En tomhet som äter upp mig inifrån.
Allt jag behöver är Österrike. Det kan vi ju ta nu, direkt.
En vecka någon annanstans. Där bara jag och du existerar.
it's such shame
Igår såg jag en krigsfilm. En film om de amerikaner japsarna kidnappade efter pearl harbor. Egentligen var den inte så läskig, ganska mycket pang men inget blod. Trots det kunde jag inte bara låta bli att bryta ihop på ett ställe. Om en kille gjorde fel så straffades 10. Och tanken att det är äkta historia och att vi lever en sådan grym värld, orättvis värld. Alla miljartals människor som har dött i krig, alla hundratusen i Haiti just nu.
Oskyldiga människor som bara gör deras uppgift här på jorden och blir fråntagna den uppgiften att leva livet.
:(
Oskyldiga människor som bara gör deras uppgift här på jorden och blir fråntagna den uppgiften att leva livet.
:(
2010
Det är ett nytt år, min vän! Ett nytt decenium med nya möjligheter, nya tag och framförallt känner jag: en ny period av mitt liv. Jag närmar mig 18 år, min säkra tid i skolan är snart över och det är dags för nya inriktningar, nya vägar. Vägar som för mig idag är helt osynliga. Vad gör jag om 10 år? Då ska jag fylla 28 och är så långt ifrån en liten sjuttonårings vardag. Men trots det släpper jag det. Som Dag Hammarskjöld sa "...och dröm ej om framtiden: den skall ej återskänka dig det förgågna eller tillfredställa andra lyckodrömmar. Din plikt och din belöning - ditt öde - är HÄR och NU" (Taget från Ikon)
Han var ganska smart den där mannen som jobbade som politiker och under 1950-talet var FN:s generalsekreterare.
När jag kom hem från världens bästa nyårsfirande så började jag, mor o far (faromor) prata om framtiden. Jag säger då det. Jag är så pepp på att gå klart gymnasiet för att sedan fälla ut vingarna och flyga iväg. There is a plan for all of us.
Det här nya året inleder också med en ny blogg. Eller samma blogg som innan under samma namn, men med lite andra tankar och konstruktion. Det känns så bra att lämna det förgångna och starta något nytt, om ni förstår?
Dags för ett nytt kapitel.
Han var ganska smart den där mannen som jobbade som politiker och under 1950-talet var FN:s generalsekreterare.
När jag kom hem från världens bästa nyårsfirande så började jag, mor o far (faromor) prata om framtiden. Jag säger då det. Jag är så pepp på att gå klart gymnasiet för att sedan fälla ut vingarna och flyga iväg. There is a plan for all of us.
Det här nya året inleder också med en ny blogg. Eller samma blogg som innan under samma namn, men med lite andra tankar och konstruktion. Det känns så bra att lämna det förgångna och starta något nytt, om ni förstår?
Dags för ett nytt kapitel.
Var är syftet med det här?
Jag tror jag börjar bli en Jonathan! Fast lite gråare av tänkandet möjligvis... Med lite mer ont i magen och med lite mer hål i väggen av huvudet...
En fråga man alltid kan ställa sig själv en eller två gånger. minst.
En fråga man alltid kan ställa sig själv en eller två gånger. minst.
save me
Jag ser på en dokumentär om tsunamin 2004. Fruktansvärt. Jag får kramp i magen när jag ser hur dessa människor sväljs av vågen. Människor som i allt kaos kunde hålla upp videokameran och filma hur alla skriker och klänger sig mot väggar, men sedan bara dras med av vågen.
Sjukt. Jag klarar egentligen inte av att se det här. Höra deras hjärtskärande skrik och deras hets. Dokumentärer som dessa förstör min bubbla jag lever i. 220 000 - 300 000 människors liv slaktades av vågen. Det är ofattbart.
Här sitter jag och ska fira jul med min familj. Paket är inslagna, tomtar framme, granen redo att bli klädd. En liten idyll för mig, men i andras hus en mardröm. Det finns så sjukt många familjer som kommer fira jul med bara en tanke i huvudet. Vad som hände den där julen 2006 och hur det förändrade deras liv.
Jag minns juldagen då det skulle ätas frukost. På text-TV stod det om tsunamin. Oj, sa man då. Förstod inte riktigt hur illa det var. Det dröjde några dagar, då man satt och tittade på listorna över försvunna personer på aftonbladet insåg man verkligen allvaret. Listan tog aldrig slut...
Jisses. Ska jag byta kanal eller ska jag gråta?
Peace in our time?
Läste nyss i min psykologibok att 200-300 vuxna tar livet av sig varje år pågrund av mobbning på jobbet.
Usch. Det här är så hemskt! Plus att såhär har det varit i all tid. Mobbning har alltid funnits.
Det är så sorgligt! Att bara för att vissa inte kan acceptera att alla är olika så är det sjukt många människor, barn som vuxna, som aldrig får visa vilka de är. Som är riktigt fina människor.
Det bara skriker inom mig. STOPPA MOBBNINGEN!!!!!!!!!!!! Jag vill inte höra dessa höga siffror om liv som försvinner i onödan :(
Usch. Det här är så hemskt! Plus att såhär har det varit i all tid. Mobbning har alltid funnits.
Det är så sorgligt! Att bara för att vissa inte kan acceptera att alla är olika så är det sjukt många människor, barn som vuxna, som aldrig får visa vilka de är. Som är riktigt fina människor.
Det bara skriker inom mig. STOPPA MOBBNINGEN!!!!!!!!!!!! Jag vill inte höra dessa höga siffror om liv som försvinner i onödan :(
Bajsschafför
Jag blir så sur och ibland vill jag uttrycka: busschaufförer borde inte finnas!!!!
(Fast det vill jag ju för jag gillar ju många. Typ Sven min vän)
Idag fick vi sluta stefans orkester lite tidigare och det gjorde att jag kunde hinna med min tidigare buss från mjölby. Därför hetsade jag ner till närmaste busshållsplats och kom i god tid. Stod där och väntade i 5 minuter oh tyckte det var så skönt att jag hann! Sen kom 12an som går mot rese och tror ni inte såklart att den åker förbi?! Där står jag och en annan kvinna som två frågetecken. Så stört förbannad gick jag med bestämda steg mot rese. Ingen tid att missa något tåg här inte, för vem vill vänta två timmar på nästa chans att komma hem från Mjölby?
Gå och dö busschaffis. Det var väl ändå stört onödigt gjort? Visserligen jag hann, men jag fick stressa, svetta och bli skapligt arg på kuppen. Sådär rykande så jag ringde till mamma som sa att det inte blev bättre av att vara arg. Men vad gör man? Är det en busshållsplats där och det står folk så innebär det VI VILL ÅKA MED!!
Busschaufförer är de mest egoistiska människorna som finns. Jag tror allt det.
(Fast det vill jag ju för jag gillar ju många. Typ Sven min vän)
Idag fick vi sluta stefans orkester lite tidigare och det gjorde att jag kunde hinna med min tidigare buss från mjölby. Därför hetsade jag ner till närmaste busshållsplats och kom i god tid. Stod där och väntade i 5 minuter oh tyckte det var så skönt att jag hann! Sen kom 12an som går mot rese och tror ni inte såklart att den åker förbi?! Där står jag och en annan kvinna som två frågetecken. Så stört förbannad gick jag med bestämda steg mot rese. Ingen tid att missa något tåg här inte, för vem vill vänta två timmar på nästa chans att komma hem från Mjölby?
Gå och dö busschaffis. Det var väl ändå stört onödigt gjort? Visserligen jag hann, men jag fick stressa, svetta och bli skapligt arg på kuppen. Sådär rykande så jag ringde till mamma som sa att det inte blev bättre av att vara arg. Men vad gör man? Är det en busshållsplats där och det står folk så innebär det VI VILL ÅKA MED!!
Busschaufförer är de mest egoistiska människorna som finns. Jag tror allt det.
Sentimental
Idag var jag och mamma på kyrkogården och tände ljus vid mormor och morfars grav.
Mamma kläcker ut en kommentar. "En dag är det vi som ligger där".
"Säg inte så" sa jag då och kalla kårar kröp längs min rygg.
Jag är rädd för döden. Shit vad jag är rädd för döden. Den där dagen då man tar sitt andetag och sedan är någon som var. För alltid. Ett minne blott. Även om jag tror på Gud, himlen och det där så kan jag inte låta bli att rysa av tanken. Vara ett minne blott.
Jag har verkligen svårt att släppa perioder. Ni vet, lämna saker bakom mig och fungera som vanligt. Saker som jag borde lämnat för flera år sedan går jag fortfarande och bär på. Ibland gråter jag för att jag bara undrar varför tiden tickar vidare utan att jag hinner fundera närmare på det. Att människorna dyker upp i mina tankar månader, ibland år efteråt och det slår mig som en klump i magen. Vart tog hon/han vägen? De som var så fina människor. Människor kommer, människor går. De lever fortfarande men ändå gör det sentimentala mig alldeles förtvivlad blandat med en gnutta värme. För den värmen människor spred då finns där fortfarande. Världens vackraste minnen. Det är inte konstigt att det svider till när det samtidigt kan kännas så tomt.
Jag borde sluta vara rädd för döden. Det är något alla människor går igenom och folk kommer börja hata mig för att jag ens tog upp ämnet. Men jag måste göra itu med mina egna tankar och de gör sig bäst plats på en blogg. Skaffa dig ett liv tänker ni nu och ja, faktiskt. Carpe Diem låter bra. Det ska bli min stora satsning här i livet.
Mamma kläcker ut en kommentar. "En dag är det vi som ligger där".
"Säg inte så" sa jag då och kalla kårar kröp längs min rygg.
Jag är rädd för döden. Shit vad jag är rädd för döden. Den där dagen då man tar sitt andetag och sedan är någon som var. För alltid. Ett minne blott. Även om jag tror på Gud, himlen och det där så kan jag inte låta bli att rysa av tanken. Vara ett minne blott.
Jag har verkligen svårt att släppa perioder. Ni vet, lämna saker bakom mig och fungera som vanligt. Saker som jag borde lämnat för flera år sedan går jag fortfarande och bär på. Ibland gråter jag för att jag bara undrar varför tiden tickar vidare utan att jag hinner fundera närmare på det. Att människorna dyker upp i mina tankar månader, ibland år efteråt och det slår mig som en klump i magen. Vart tog hon/han vägen? De som var så fina människor. Människor kommer, människor går. De lever fortfarande men ändå gör det sentimentala mig alldeles förtvivlad blandat med en gnutta värme. För den värmen människor spred då finns där fortfarande. Världens vackraste minnen. Det är inte konstigt att det svider till när det samtidigt kan kännas så tomt.
Jag borde sluta vara rädd för döden. Det är något alla människor går igenom och folk kommer börja hata mig för att jag ens tog upp ämnet. Men jag måste göra itu med mina egna tankar och de gör sig bäst plats på en blogg. Skaffa dig ett liv tänker ni nu och ja, faktiskt. Carpe Diem låter bra. Det ska bli min stora satsning här i livet.
Everything's alright
Nästa år har jag körkort och då, då kan jag lova att Jenny inte ska vara den enda som skickar skrytsms.
Det har jag och Friber slagit hand på.
Väldigt ovärd fredagskväll.
Men ändå, one three hill är stört bra.
det kan jag leva på ett helt liv om jag måste.
Psykologiprovet gick bra btw. Men det som gjorde mig gladast idag var trots allt ny generationsmötet.
Jag gillar verkligen gruppen! :) Engagemang från alla! Det behövs verkligen med tanke på gruppens insats förra året.. haha! Och ganska många är vi faktiskt, tänk vad saker löser sig och hur orolig jag var innan.
Lay your worries at the foot of the cross... It will be alright.
Nu ska jag återgå till OTH. Det är ett jättefint avsnitt och ögonen tåras hela tiden...
Imorgon ska jag se Ljungblahd och kanske till stan på dagen också o bara fönstershoppa. Det blir en värd lördagskväll iallafall! ;)
Det har jag och Friber slagit hand på.
Väldigt ovärd fredagskväll.
Men ändå, one three hill är stört bra.
det kan jag leva på ett helt liv om jag måste.
Psykologiprovet gick bra btw. Men det som gjorde mig gladast idag var trots allt ny generationsmötet.
Jag gillar verkligen gruppen! :) Engagemang från alla! Det behövs verkligen med tanke på gruppens insats förra året.. haha! Och ganska många är vi faktiskt, tänk vad saker löser sig och hur orolig jag var innan.
Lay your worries at the foot of the cross... It will be alright.
Nu ska jag återgå till OTH. Det är ett jättefint avsnitt och ögonen tåras hela tiden...
Imorgon ska jag se Ljungblahd och kanske till stan på dagen också o bara fönstershoppa. Det blir en värd lördagskväll iallafall! ;)
blogg, gå och dö
Nu fattade jag vad Jenny menade, om mitt brev.
Men det där inlägget skrev jag i våras, då Kristoffer gick i skolan. (som det nämns)
Jag fattar inte, bloggen leker ett spratt med mig. Alla blogginlägg jag har skrivit sen dess har försvunnit :O
Seriöst?!
Vad vill bloggen med mig?!
Vart tog fredagsmys och min regissörblogg vägen och allt jag har skrivit sen 7 maj? (står i arkivet att det var då jag skrev "skolan", inte igår som min blogg antyder) :O :O
Jag pissar på dig!!!!! dumma blogg :O
Eller nu såg jag. Fyra jättegamla blogginlägg har hoppat före det jag skrev igår. Skolan, in love, makthater, och farmville är jättegamla blogginlägg som är helt fel placerade av någon konstig anledning.
Det som står efter är det nya. Så hoppa dit om du inte vill läsa gammal goja!
:@ :@
grr! jag blir soo upset!! Vid sådana här tillfällen funderar jag på att sluta med att blogga, för JÄMT ska det vara något fel.
hejdå!
Men det där inlägget skrev jag i våras, då Kristoffer gick i skolan. (som det nämns)
Jag fattar inte, bloggen leker ett spratt med mig. Alla blogginlägg jag har skrivit sen dess har försvunnit :O
Seriöst?!
Vad vill bloggen med mig?!
Vart tog fredagsmys och min regissörblogg vägen och allt jag har skrivit sen 7 maj? (står i arkivet att det var då jag skrev "skolan", inte igår som min blogg antyder) :O :O
Jag pissar på dig!!!!! dumma blogg :O
Eller nu såg jag. Fyra jättegamla blogginlägg har hoppat före det jag skrev igår. Skolan, in love, makthater, och farmville är jättegamla blogginlägg som är helt fel placerade av någon konstig anledning.
Det som står efter är det nya. Så hoppa dit om du inte vill läsa gammal goja!
:@ :@
grr! jag blir soo upset!! Vid sådana här tillfällen funderar jag på att sluta med att blogga, för JÄMT ska det vara något fel.
hejdå!
Nothing is enough
Jag hatar att känna mig otillräcklig.
Jag hatar att se hur ens vänner liksom har ont, men jag kan inte vara plåstret på såret.
Jag vill vara plåstret på såret. Läka det som gör ont.
Just nu verkar det vara den rätta tiden för krossade hjärtan och dåligt självförtroende.
Jag önskar att leendena inte vore påklistrade, utan att de kan vara så där vackra och äkta som annars.
Jag bryr mig för mycket om dig.
Och även om du säger att jag inte ska tänka på det så kan jag inte sluta, just av den anledningen!
<3
Idag fyller han år.
Grattis!
Jag hatar att se hur ens vänner liksom har ont, men jag kan inte vara plåstret på såret.
Jag vill vara plåstret på såret. Läka det som gör ont.
Just nu verkar det vara den rätta tiden för krossade hjärtan och dåligt självförtroende.
Jag önskar att leendena inte vore påklistrade, utan att de kan vara så där vackra och äkta som annars.
Jag bryr mig för mycket om dig.
Och även om du säger att jag inte ska tänka på det så kan jag inte sluta, just av den anledningen!
<3
Idag fyller han år.
Grattis!
