När katten är borta leker råttorna på bordet.

Nåt säger mig att det är inte rätt att känna så här.

Just nu mår jag så himla bra. För första gången sen jul kan jag umgås med de jag vill vara med, trivas och vara mig själv Jag firar lite och njuter, försöker inte tänka på sånt som kan riva allt - igen.
Jag har saknat den jag var i höstas, innan jul. Jag trivdes så himla bra då med mig själv men det självförtroendet har verkligen försvunnit.  Det känns varje gång som om jag försöker bygga hus på ett berg men så visar det sig vara sand som välter huset vid minsta vindpust. Allt jag bygger upp rivs ner om och om igen. Jag tror varje gång att jag inte bryr mig, jag blir nästan förvånad att jag bryr mig så mycket som jag gör och att det kan göra så ont. Sen blir jag arg och äcklad, för så big deal är det ändå inte. Trots allt.

Men nu är det fritt läge i några dagar och då ska jag ta råttornas plats på bordet.
Jag vill inte ta mer skit nu. Jag börjar tro på de som säger att jag är värd något bättre. Det är jag väl?

RSS 2.0