När katten är borta leker råttorna på bordet.

Nåt säger mig att det är inte rätt att känna så här.

Just nu mår jag så himla bra. För första gången sen jul kan jag umgås med de jag vill vara med, trivas och vara mig själv Jag firar lite och njuter, försöker inte tänka på sånt som kan riva allt - igen.
Jag har saknat den jag var i höstas, innan jul. Jag trivdes så himla bra då med mig själv men det självförtroendet har verkligen försvunnit.  Det känns varje gång som om jag försöker bygga hus på ett berg men så visar det sig vara sand som välter huset vid minsta vindpust. Allt jag bygger upp rivs ner om och om igen. Jag tror varje gång att jag inte bryr mig, jag blir nästan förvånad att jag bryr mig så mycket som jag gör och att det kan göra så ont. Sen blir jag arg och äcklad, för så big deal är det ändå inte. Trots allt.

Men nu är det fritt läge i några dagar och då ska jag ta råttornas plats på bordet.
Jag vill inte ta mer skit nu. Jag börjar tro på de som säger att jag är värd något bättre. Det är jag väl?

smile.

Jag hatar att vara sån här, det stämmer inte in på den jag är egentligen.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bry mig så mycket som jag gör och jag trodde inte att det skulle göra så ont. Men nu gör det visst det och nu sitter jag här med en ångest i magen som inte funnits där på länge. Det går över snart, försöker jag intala mig. Det måste det faktiskt göra. Man vill inte känna sig ensam här, detta är ju stället med intensivast umgänge. Och det är sjukt najs, allt är sjukt najs, alla är sjukt najs och jag har det sjukt najs. Det bara svider lite, ganska mycket, sånt där som händer när ingen ser.

Det går över. Bara inte just nu och kanske inte i morgon. Men nån dag. Jag vet. :)



Pirripirri eller piripiri

Jag har så mycket jag vill säga. Så många ord jag vill skriva ner. Ändå vet jag inte hur jag ska formulera mig.
Jag har somnat med ett leende varje kväll denna vecka, trots att jag och de jag umgåtts med varit stressade, tjuriga, förkylda och trötta. Dessa fina människor. I don't know what to say mer än att jag faller och är rädd för att falla för hårt. Fast nu tänker jag falla mjukast möjligt. Ner i min säng. Gud vad trött jag är, jag måste verkligen sova.



Bye Carrie, Samantha, Charlotte and Miranda.

Sex and the city 6 säsonger - avklarat.
Bölade lite där på slutet. Nästsista avsnittet.
Tänkte på dessa brudar då och efteråt var jag en tvättbjörn.


Just saying.
Herregud vad lipig jag har blvit på sistone. Heter jag Karin eller Lina liksom?!

Nä! Nu ska jag streama första satc-filmen tänkte jag.
(och vänta på Alva som har glömt att vi hade skypedejt för 35 minuter sen...?)

Hejsan.


Lux aurumque

Idag har jag jobbat lite, åkt fram och tillbaka till mjölby några gånger, tittat på dataskärmen och hållt på med evighetsprojektet: rensa noter och sätta in dom i olika pärmar. Man orkar det typ 10 minuter i taget eftersom det faktiskt är så himla mycket minnen med varje not och så himla många låtar man börjar nynna på på en och samma gång.

Grejen är att just nu saknar jag kören så himla mycket. Alltså döömycket.
Lyssnar på den här varje dag och tänker att vi var banne mig bäst. Så himla snyggt.


Folkungaskolans före detta kammarkör, från Venedig April 2011

Back to black

Och så fanns inte Amy Winehouse längre. Som väntat kanske så som hon har levt på sistone? Det känns bara så overkligt att hon, en människa som alltid funnits i mina hörlurar och i mina pianofingrar inte finns kvar. Jag har alltid gillat henne skarpt. Hennes musik har varit så betydelsefull för mig - och nu finns hon inte längre. Jaha men okej.

Det är hemskt tråkigt vad droger kan göra med en männsiska :(


Wake up alone
så sinnessjukt bra.






Analys

Vet inte hur jag ska klara mig sen. Helst skulle jag vilja vara ledig varje dag så jag får chansen att umgås med er så mycket som möjligt innan ni flyr. För nu springer tiden iväg och här sitter jag och gör ingenting om dagarna. Hinner inte åka in till stan eftersom jag ändå ska jobba om kvällarna.
Jag önskar att jag själv kunde planera in något, men förhoppningvis vet jag något mer om en vecka. Vet inte om jag kommer klara av att vänta tills augusti, då har jag antagligen bitit bort alla mina naglar och slitit av mitt hår. Fast bara för att jag får ett resultat vet jag inte vad jag vill. Det kommer antagligen sluta med att jag gör något bara för att jag ska göra något. Hellre det än att stirra in i väggen. Jag vet knappt vem jag är längre, jag tror jag tappade bort nåt på vägen.

Hur kunde det bli såhär?


Ena dagen och den andra

Denna ständiga huvudvärk.
Denna ständiga bitterhet.
Att inte veta hur det blir i höst gör en helt utmattad. Snart funderar jag på att dra lott, låta ödet bestämma. För jag är trött på att inte veta, jag är trött på alla möjligheter som finns och verkligen lockar. Jag är trött på detta ständiga pendlande, ena dagen vill jag det och andra dagen vill jag något annat. Man blir inte klok någonstans!

Måste skicka in ansökningar också, har 13 dagar på mig på vissa ställen. orkar. inte.


Vi blev påpackade en massa kataloger igår på universitetsmässan. Minst en hel skog var.

Kanske ska tänka om?


Det enda man hör på radion

Överallt, på radion och som spotifyreklam. Ellie Goulding och hennes version med Your Song är ÖVERALLT och den är HEMSK! Vad är vitsen med att förstöra bra musik? Nu måste alla radiokanaler spela Your Song med Elton John (eller Ewan Mcgregor) så att vi får höra att Your Song faktiskt kan vara kramp-i-magen-sjukt-vacker och inte bara det-här-är-så-sliskigt-att-jag-vill-spy.


Men den värsta slaktningen av en bra låt är nog när Darin gjorde Viva la vida. Vad var grejen liksom?!?

bokstäver

Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här blogginlägget.
Jag vet bara att jag vill ge upp, även om jag inte vet vad det är jag ger upp.
Jag vet bara att jag vill sova, för drömmen är mycket mer spännande än verkligheten.
Jag vet att det måste sitta i väggarna.




ta mig till havet och gör mig till kung





kallas höstdepression

varm i hjärtat

finaste minnena från vadstena.
önskar bara ni vore där allihop så vi kunde sitta runt vårat bort och dricka te.
idag drack jag te ensam.


Häftigt

Nu gör jag allt annat än att plugga och det är jag inte ens värd för jag är inte klar med något än.... fortfarande....

Iaf. Tänkte på den här videon som vi såg igår på religionen och kom på hur häftig den var. Jag ryser när jag ser hur muslimerna verkligen tror. De gör allt för att få göra sin vallfärd till Mekka, en väg som inte är den lättaste. De måste ha speciella tillåtelser och kan få stå i kö för att komma dit i flera år. Helt sjukt. Stå i kö för att komma till en stad?! Ja, för de får tillfälle att komma dit 4 dagar under varje månår för att kasta stenar, ta på byggnader och sånt som i mina ögon är helkonstiga. Men samtidigt är det inte konstigt, för i deras ögon är det så himla självklart. Deras tro är så stark att de lägger alla pengar de har på att åka till en stad i Saudi-Arabien. Ni kanske kallar dom hjärntvättade, men jag, jag ryser. För Gud är stor. Och även om kristendomen och islam är evigheter från varandra så är det ingen tvekan om det, för jag tror på samma Gud som dom och det är häftigt hur Han har påverkat miljontals liv i tusentals år. Sanna saker består.

Ni anar inte hur gärna jag vill åka till Mekka. Det här vill jag också uppleva, eller få se, betrakta. Kan inte släppa det, hur coolt det är. Take a look, tro att jag är dum i huvudet. Det är jag. Måste fortsätta med plugget, skrev förresten gärna med hj nyss. det var droppen...


Stört

Idag skrev jag  STUDENTEN med stora bokstäver i min almanacka. Den 10 juni 2011. STUDENTEN. Min student. Det är min tur.


Jag längtar jättemycket men samtidigt vill jag inte komma dit.  Just nu är jag visserligen ganska trött. Trött på lektioner, trött på människorna och det finns behov för ett litet break (höstlov) Men inte ett stort som varar för evigt. Ett liv utan världens finaste, goaste människor som jag inte kan leva utan idag finns inte med på kartan.

Jag är inte alls pepp på mössprovning den 6 november. Förövrigt den dagen Gustav II Adolf dog vid slaget vid Lützen 1632. Lite har jag lärt mig iaf under min gymnasietid.



kul att ni bryr er.

jag träffar inte mina bröder så ofta och tur är väl det!
det första bror 3 och svägerska 3 sa idag var
bror 3: hej. hur mår pojkvännen?
jag: pojkvännen? du menar pojkvännerna. jo tack, de mår bra.
svägerskan: pojkvännernaaa? det här får du berätta mer om
Jag: hehe, varför nöja sig med en liksom? . går in på mitt rum.

senare står jag, svägerska 3 och bror 1 och pratar.
bror 1: du får hålla koll på dom ikväll då. knuffar på mig, nickar åt svägerskan.
jag: vilka? mig och mina kompisar?
svägerska 3: jadå det ska jag göra. Men det blir nog lungt, det kommer ju inga killar.
jag (åter igen sur): öh, vem har sagt det?
svägerska 3: jag hörde att det var tre tjejer som skulle komma.
jag: ja, man brukar säga så för att inte ens syskon ska lägga näsan i blöt hela tiden.

fast det sa jag inte. utan jag gick därifrån för att hacka mina grönsaker. ännu surare.

kul att de bryr sig, varje gång vi träffas. Kul att de har tjatat om det de senaste 5 åren!  Bara för att de gifte sig när de var 20 betyder det inte att jag måste göra det.  Jag ska leva mitt liv, ta vara på alla möjligheter som finns. Det har farmor sagt att jag ska göra. Jag lyssnar på farmor!!!


Nu ska jag snart till Mjölby för att plocka upp tre granna pojkar. Kasper, Jonathan och bagaren. Jag råkar gilla dom alla tre, så vi får väl se vad som händer.








Lämna det bakomflutna före dig

Jag är ett gott exempel på Pumbas citat.
Det går bara inte att släppa. Jag kan inte lyssna på musik utan att koppla allt till saker om har varit. Personer jag har kännt. Personer jag känner. Händelser jag har varit med om. Ibland undrar jag om det är normalt att älta så himla mycket som jag gör? Tänka tillbaka, få klumpar i magen. Vilja gråta. Men samtidigt ha så lätt att bara sträcka på ryggen och lämna det?

Älta.
Jag ältar allt. På något sätt har jag blivit en sådan som ska ha syfte på allt. Så nu har jag funderat hela gårdagen och idag på vad som är syftet med detta som sker eller inte sker.

Jag har världens telefonskräck och...
ja. ni vet. Jag är ett levande bevis på någon som tänker så det knakar, det luktar rök, mitt hår är en stor eldsvåda.

Fast jag tänker verkligen inte färga håret rött. Det är ju bara fjortisar som har rött hår!
Eller hur?




dare you to move

jag står på ett isflak, glider iväg åt helt fel håll. jag försöker hoppa i det iskalla vattnet och simma emot strömmarna. hoppas på att du tar emot mig. men jag hinner inte ikapp. det tar emot, jag sitter fast. jag fryser.

och utan att rå för det rinner det vatten på kinderna för jag vet inte hur jag ska göra för att andas i samma takt som er. hur jag ska göra för att ha samma lätta andetag. jag har ju ingen aning om hur det är att vara er. jag vet bara hur det är att vara jag och att det gör förbaskat ont att stå och se på. bara glida ifrån allt.




jag längtar helt fruktansvärt tills det blir höstlov





vilket

påhopp

varje gång, bara jag. bara mitt fel.

STOOOP IT!!!!

Jag funderar verkligen på vad som händer med världen. Vad händer med Sverige?
VARFÖR kommer Sverigedemokraterna med i riksdagen?  Varför är ens en gång folk så idiotiska och röstar på dom????!!!! VAD ÄR FOLKS PROBLEM? Varför kan man bara inte acceptera varandra, sluta döma varandra, sluta kasta skit?! Det är det enda SD gör!!!!!!!!!!!

Typ: PANIK!!!!!

Nu mår jag illa och är ledsen.
På aftonblandets hemsida är det en stor bild på massa festande, skalliga, jublande sverigedemokrater.
They make me wanna puke!

Vi får se om det kommer bli något tillfälle att torka de aggressiva, förolämpade, besvikna tårarna!


Tidigare inlägg
RSS 2.0