smile.

Jag hatar att vara sån här, det stämmer inte in på den jag är egentligen.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bry mig så mycket som jag gör och jag trodde inte att det skulle göra så ont. Men nu gör det visst det och nu sitter jag här med en ångest i magen som inte funnits där på länge. Det går över snart, försöker jag intala mig. Det måste det faktiskt göra. Man vill inte känna sig ensam här, detta är ju stället med intensivast umgänge. Och det är sjukt najs, allt är sjukt najs, alla är sjukt najs och jag har det sjukt najs. Det bara svider lite, ganska mycket, sånt där som händer när ingen ser.

Det går över. Bara inte just nu och kanske inte i morgon. Men nån dag. Jag vet. :)



Mitt i allt

Ska jag stanna eller gå?



RSS 2.0