Hjärtis på Webcamen.

IMORGON SKA DET BLI VARMT!!! Åh vad jag har längtat efter shorts och sommarklänning! Jag har svettats i långbyxor och skjorta hela veckan ju!
Idag använde jag min nya fina klänning från Göteborg vilket fick mig att frysa mig blå om benen. Strumpbyxor på sommaren? Pyttsan heller! Dessutom hittade jag inte ett endaste helt par! Shame på en sån fin klänning som man fick tigga till sig eftersom den egna plånboken sa nej... Så nu hoppas jag att jag får användning för den och alla mina andra sommarklänningar (dvs 85 % av garderoben)  VÄRME <3 <3 <3 <3

Nu undrar ni ju vad det är för klänning och då säger jag WEBCAM HJÄRTA Pose-Karin för såhär har jag sett ut idag!






Oj vilken modeblogg det blev helt plötsligt. Jeez!

Gillaeurovision

Högt älskade bloggläsare. För er skull har jag gjort något nytt. Jag antar att ni alla inte vill läsa om schlager hela tiden bara för att jag råkar vara den största nörden jorden skådat.
Faktum är att jag sedan jag gick i åttan alltid har bloggat om schlager. Huvudsakligt om Eurovision, men även om melfan. Förra året var jag jättedålig på det, jag hann verkligen inte, men i år(!) ska jag banne mig hinna med det också. Därför har jag startat en underblogg som endast handlar om Melodifestivalen och Eurovision. Den finner ni här!

Så, nu kan alla melodifestival-hatare vara lugna.
Denna bloggen fortsätter i samma anda som alltid.


Recension Mats Strandberg - Jaktsäsong

Jag önskar att jag läst Dr Zhivago istället för två chic-lits det här lovet. Kommer aldrig hinna 800 sidor på några veckor, iaf när det är tung början av 1900-talslitteratur....

Jaja. Nu har jag läst ut Mats Strandbergs Jaktsäsong, en mycket trevlig bok om Stockholm, C-kändisar, bögar, alkohol, de heta uteställena och kärlek. Lättläst med bra flow och jag tagit varje tillfälle i akt till att läsa den. Den var mysig, ibland fnittrade man, ibland skämdes man, ibland grät man nästan - så ja, helt klart godkänd och helt klart värd de 10 kronorna (eller var det 5?) den kostade på Myrornas. Jag brukar köpa lite böcker där då och då för att fylla bokhyllan, men sen har jag aldrig tid att läsa dom så där står böckerna och samlar damm. Det var av en ren slump jag började läsa Jaktsäsong (efter att jag avverkat  Sheila O'Flanagans Den jag ville ha - också rekommenderad) en jullovsnatt. Dagen efter ser jag Alexanders lyriska ord om denne Strandberg och inser att det är han som ligger på nattduksbordet. Trevligt sammanträffande.
Och ja. Jag rekommenderar Jaktsäsong. Den hamnar inte allra högst på topplistan, men för det var den riktigt trevlig!

Karin for president

Det är fem ynka dagar kvar tills det är dags att rösta.
varför ska det vara så svårt? Jag har nog bestämt mig vad jag ska rösta för, men samtidigt så är jag lite delad. För idag när vi var på debatt i Cloetta Center så var det flera partier som jag inte ens haft en tanke på innan, som kändes otroligt vettiga i vissa frågor.

För att bli lite mer säker har jag gjort flera test på internet. Tyvärr utan framgång. Det är 3 partier som ligger i topp, men jämt på olika platser. Å andra sidan har det varit samma partier som legat sist,  så jag har ju mina åsikter. Mitt största problem ligger nog i att jag verkligen inte gillar Sahlin. Reinfeldt är mycket mysigare, som en teddybjörn med stora rådjursögon. Lite som Bagge.


Jag önskar verkligen att jag vore politiskt insatt. Jag tror jag ska bli det, men efter valet. Jag vet att det är försent då, men tills nästa val ska jag vara riktigt insatt och engagerad. Jag ska engagera mig i frågor om rättvisa. Stå med plakat och fightas för frågor om jämställdhet, miljö, utbildning, invandring, diskriminering... 

Den tredje söndagen i september år 2014 kommer jag finnas på plakaten: Karin till kommunfullmäktige.
Eller inte. Jag vill nog inte tillbringa mitt liv som politiker.. Känns inte riktigt som min grej. Isådanafall ska det vara på riktigt och jag ska vara statsminister eller någon annan cool minsiter. Dock inte finansminister, det är inte coolt någonstans...

Oj nu börjar idol! Innan jag blir politiker ska jag hunnit vara med i idoljuryn också.  Anders Bagge är ju nästan viktigare än politik... heejdå måste springa till tvvvvn


teddyhbeaar. Bagge for president?

Don't forget the tomatoes!

Åker nu till Linköping där det blir tacofest hos Pontus.
Mycket festligt! Det kommer vara jag, Pontan, Erik och Frida. Coola ganget!

Jag tänkte vara lite modebloggig och på väntan att klockan skulle gå tog jag en bild på dagens. Men min outfitbild blev mest muppig.... Jaja. Sådär ser jag ut ikväll och UPS vad klockan går. Nu måste jag ju brumma på!




Tee som jag köpte på Solo för ca 3 år sedan, byxor nyinköpta på Monki, skärpet är mamas oooold one.

Jag är lite trött på det.

Nu tänkte ja bli lite djup här. Excusez moi!

jag hittade denna artikeln på Alexanders blogg. Så himla läskigt, alltså seriöst.
http://www.emanuelkarlsten.se/07/en-kvall-med-benny-hinn/

Jag förstår mig på fördomarna. jag förstår varför jag måste förklara för mina kompisar att det finns olika sätt att tro. Att vara kristen innebär inte att man är som Helge Fossmo i Knutsby. Men media kan bara skriva om dåliga saker som händer i kyrkan. Kristna som det har gått snett för, oj kolla. Kristna kan visst också vara psykiskt sjuka! Konstigt, för de är ju inte bara människor? Det står aldrig om alla fantastiska ting som faktiskt kan ske, som jag tillexempel har varit med om. Gud hör bön!  Nej, kristna ska man vara emot. De har fel och därför ska det skrivas dåligt om oss och ge alla andra en helt skev bild av kristendomen. Poängen med det hela försvinner, för att i Benny Hinns fall så är folk så otroligt patetiska. Allt handlar om de själva och att ha den närmste relationen till Gud. Som en tävling där medmänniskor, tid och rum glöms bort. Om man faller eller svimmar kan man gå ut och säga att man har kännt Guds närhet. Som om det är det enda tillfället och något eftersträvande. DET är läskligt och helt förvrängande.


Som kristen är det upp till kamp varje gång ämnet förs på tal. Man får slita för att bevisa att man kan vara som vem som helst trots att man går till kyrkan, ber, umgås med kristna vänner och läser bibeln. Jag skulle vilja säga att det är där relationen till Gud byggs. Inte när 5000 människor vill helas, falla och bli upprymda för att det finns 1 predikant som säger att NU kan ni ta tillfället i akt. NU är jag här och ber för att ni ska känna Guds närhet!

Jag kanske har misstolkat hela artikeln men jag är verkligen stört less på fördomar.
Och bara för your information. Jag får dansa, jag får spela kort, jag får dricka alkohol, jag får svära, jag får ha kul, jag måste inte gå till kyrkan varje söndag och jag måste inte klä mig på något speciellt sett. Jag är som du i det mesta, men har något extra. Något jag inte för en sekund skulle vilja lämna.

Makthater

Tänk vad många oskyldiga människor som har dött i krig, när de har fightat om sina herrars makt. Makt. Vilket fruktansvärt fult ord. Det är sjukt vad folk tar seriöst på makt. I alla tider. Det är sjukt vad många människor som har dött i krig. Både som soldater och oskyldiga människor som råkar bo på fel område. I alla århundranden. Fortfarande på 2000-tal. Och allt handlar om makt makt makt.

Jag hatar makt.
Det är det värsta som finns. Nu. Då.
Jag ryser vid tanken på alla dessa oskyldiga människor som blev bortglömda i samma sekund som de dog. Brändes på bål i stora likhögar. Grävdes ner tillsammans i stora gropar. Omöjliga att indifiera. För att någon girig gubbe skulle få det som han ville.


dreams are coming true?

Jag har en liten hemlig dröm. En dröm som faktiskt är första gången jag avslöjar, förutom min riktiga gömda dagbok som vet allt.

Jag vill bli en regissör.
Eller manusförfattare.

Ni som känner mig vet att jag slukar böcker hit och dit. Jag älskar att läsa! Fördjupa mig i böckerna, drunkna i dom och tro att den handlar om mig. Men det som jag mest tänker på när jag läser en bok är hur jag bygger upp den. Hur jag ser karaktärerna framför mig och hur husen ser ut, kläderna ser ut, ansiktsuttrycken, omgivningarna... Min egna lilla film som jag ser i hjärnan.
Då får jag en dröm om att verkligen göra en film där allt ser ut som jag vill att det ska se ut. Där jag skrattar som mest i böckerna, ska humorn vara som högst i filmen. Där jag blöter sidorna med tårar, ska publiken snyfta högt i biosalongen. Jag vill förmedla vad boken säger i filmen. Ge samma känsla.
Något som verkar vara svårt, för hur många böcker som har filmatiserats har gett de där äkta bokintrycken?

Hur många har inte varit med om att de läst en riktigt grym bok och sedan sett den på film som varit en ren besvikelse. Där manusförfattarna har helt ändrat om storyn, men under samma titel som boken. Man blir frustrerad. HALLÅ? vad har ni gjort med den där utsökta boken? Varför får jag inte den där tillfredställande känslan?

När jag läste en shopaholics bekännelse älskade jag boken. (en bok man borde ha läst!!)  Jag visste verkligen hur allt såg ut. Hur Luke var och vilken utstrålning han skulle ha, något som i filmen jag såg förut inte visade alls. Den där nonchalanta typen som ändå var den mest romantiska i hela världen, som man smälte för. Shopaholicen, Rebecka, som är så pinsam i böckerna att man helst vill gräva ner sig gjorde istort sett inget pinsamt alls. Det pinsamma som hände blev mest att sucka till. "ännu en film där de försöker vara roliga".
Och att de blandade från flera utav böckerna i en film, hur som helst, gjorde den nästan till en flopp.

Samma sak med systrar i jeans. Första filmen var faktistk riktigt bra. Den kändes som första delen i boken och jag kände igen mig. Sen när andra filmen kom vispade filmgänget ner de tre sista böckerna i en film. Det funkade inte eftersom böckerna inkluderade många kärlekshistorier, tragedier, familjemoment som bara glömdes bort. Viktiga saker. Det var en sådan stor besvikelse så jag visste inte vad jag skulle göra. Filmen som film var bra, men när man visste hur mycket som fattades så sjönk den långt.


Så vad gör jag på estet? När en riktig dröm är att filmatisera, manusförfatta filmer? Varför går jag inte typ media? Jo, jag tänkte på det några gånger när det var dags att söka. Inte nog med att media verkade vara världens flumlinje, utan hur stor chans har man inom det där arbetsområdet? Hur många drömmer inte om att vara med bakom kameran eller framför kameran? Att ens namn ska vara lika stort som Ingmar Bergman och att några fina statyetter ska pryda bokhyllan?
Drömma fungerar ju alltid. Plus att jag har en stor dröm att göra en ny film av böckerna av Vilhelm Moberg: Utvandrarna. För när jag såg den filmen som är så gammalmodig, skulle jag vilja fräscha upp den. Ändra klippen, ändra på scenerna. Det har jag velat i flera år nu. Utvandrarna ska bli mitt stora projekt i livet.

Som sagt, en dröm.
Drömma fungerar ju alltid.
Bäst är jag ju annars på att skriva långa blogginlägg. På fem minuter skriva ett års långt blogginlägg som andra bara ögnar igenom. Det borde jag få creds för!! ;)

Do you hear?

Idag hade vi våran första ljudtekniklektion. Väldigt trevligt måste jag få säga, eller? var det det?
Micke, våran lärare, satte på ett ljud i början av lektion. Ett evigt pip. Ni vet alá mobiltelefon som massa små störda ungar brukar lyssna på bara för att störa, ett sådant pip.
Hela lektionen pratade han och vi satt och antecknade när han pratade om örats uppbyggnad och funktion. Med det där fruktansvärda pipet bakom.
Ibland var det visserligen helt okej. Man kunde koppla bort det, men sen efter tio minuter så hörde man det igen. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii (...)
Vi började prata om tinnitus och Micke har tinnitus 24/7. Han frågade om vi tyckte det var jobbigt med pipet: ja kom vi fram till. Han satte på ett ännu värre "så här låter det för mig". Högre decibel. Kan man verkligen leva med det där?

Okej, nu har jag verkligen förstått allvaret. Man ska inte topsa öronen för öronen mår bra av vaxet och topsen kan bryta av hårstråna i öronen som har überviktigfunktion!  Man ska inte överrösta tåget med iPoden. Man ska inte höja ett litet snäpp när det kommer en ny bra låt. Och man ska inte höja ytterliggare ett snäpp vid nästa bra låt.
Man ska inte vistas i någon orkester eller ensemble utan öronproppar.
Nej, öronproppar ska bli mitt nya must have. Ungefär som Paris Hilton gick runt med sin chihuahua ska jag tralla runt med öronproppar, som om det vore lika coolt. För det värker i mitt öra sedan den där lektionen och det där pipet. Och det finns så många omedvetna ljud så jag funderar på att sluta med alltihop. Inte titta på TV, inte sitta vid datorn, sluta lyssna på musik och så vidare. Det är ju helt värdelöst att förstöra öronen och gå runt med världens tjut... (eller, är det det?  ;))
Dock är jag säker på efter den där lektionen att jag kommer få tinnitus nån dag. Men jag kan förhindrat!!

Jag blir så störd på att allting ska kosta så mycket. Ett riktigt bra öronproppar kostar runt 2500 kronor.

Så var rädda om öronen gott folk!
Sjukt värd lektion!!  Innehållet var viktigt och lärolikt och användbart för mig jämfört med någon fornhistoria eller skriva essä om korpen flyger....

Auf Wiedersehen!


Nästa.. ?

Sedan min första dag har jag åkt samma buss från rese till skolan.
Jag kan bussen, jag känner till sätena, vilka som är slitna, sköna, osköna. Jag känner igen många som åker med den, vilka som tar samma säte, busschaffisarna som kör den. 12an är alltid ett säkert kort, går var tjugonde minut. Alltid där.

Imorse hade jag sovmorgon och tid på mig. Jag hade en halvtimma kvar tills jag började skolan när jag gled på en buss. Den vanliga bussen trodde ju jag. Men ganska snart när jag satt där och tittade mig runt såg jag att det var annorlunda folk på den här bussen. Jag la faktiskt märke till att de såg mer sofisikerade ut än mig, och om dem nu la märkte till mig så måste de sett att jag verkade liten och förvirrad där jag satt med min fiollåda. För jag tittade mig runt några extra gånger innan bussen hann att åka. Tanken att det möjligtvis var fel buss existerade, men samtidigt kände jag spänningen att jag var på en främmande buss. Vart skulle den här resan sluta liksom?
Jag var säker på att det var 2an jag hade hoppat på, men snart svängde bussen åt ett helt annat håll och jag hade verkligen noll koll vart jag var påväg. För skylten där det står nästa hållplats var avstängd och inget nummer hade jag lagt märke till överhuvudtaget.
Jag började fnissa för mig själv och tänkte att det här är en dream coming true. Ibland får jag sådana där galna idéer att sätta mig på en random buss och hoppa av på ett random ställe. Därifrån fortsätter jag på en annan buss, och fortsätta så en hel dag för att se vart man slutar.
Nu satt jag där på en ny buss och kom till univeritetsområdet. Där hoppade jag av, vinkade till 20 som bussen visade sig heta och tog min kära 12a till skolan. Vilken spännande början på dagen! Alla borde ta en random busstrip på morgonen.

Annars har jag solat idag sen jag kom hem. Läst har jag gjort, Hemligheter av Sophie Kinsella. Jag har redan nämnt det, men hon är grym! Min favoritförfattare just nu. Så himla roligt skriver hon och jag sitter och flinar hela tiden.
Ta tag i det och läs hennes böcker! Det är värsta feelgood-grejen!

Föresten, någon som är på en busstrip i sommar? x)

Duru... Nästa

Ett litter fnitter hördes från mitt säte när ljudet av stockholmska tunnelbanor kom ur det ösgötska tågets högtalare.
Helt bissart. Nu ska vi vara som Stockholm, ha en entonig inspelad röst som säger "Nästa, Linköping" (även om den inte funkade och bara sa Nästa. eller är det meningen att det ska vara så?)
Jag vet att det är som så på bussarna i Lkpg, men på tåget? Jag som tycker det är så mysigt när tågvärden pratar och man kan fundera på vad det är för människa. Jag kommer sakna den där jättemysiga mannen tillexempel. Jag vet ju inte om han är mysig, men han låter så fruktansvärt söt när han pratar. Sen kommer jag sakna dom som lägger till "ha en trevlig resa och en trevlig helg" på fredagseftermiddagarna. Man kan inte låta bli att bli lite gladare, faktiskt!


Så dagens ris till ostgotatrafiken.
Det är bra att ni freschar upp tågen lite, och jag skulle inte vara emot det om det lät precis som i Stockholm.
Ni borde hitta på eran egna grej, eran egna lilla signaturmelodi. Inte vara wannabe, eller det där proffsiga ordet Åke lärde oss idag på svenskan men som jag har glömt bort.


Nu ska jag skriva en labbrapport, sen matte och en ny spännande text av en historisk författare! No life today. Men om tiden råkar räcka till så blir det nog Scrubs för hela slanten!
puss. hej. då.


Idealkvinnan

Jag är verkligen ingen idealkvinna. 
 
Jag är ledsen att avslöja det, men jag har sjukt svårt att hitta jeans.
Hur svårt ska det vara att hitta stuprörslikande, fast inte jätteslickade, som man får snygg rumpa i och där låren inte ser allt för mycket ut som potatissäckar. - Svårt!
Idag var jag på outleten i Mantorp för jag visste sedan innan att där finns det jeansi mängder, bord efter bord efter bord. I alla storlekar fanns det storlekar och det var inga problem med att knäppa dom, men när det kom till längden...!!
Seriöst varenda byxa var i L33! Varenda en! Som om varenda människa är 1,85 och jobbar som supermodell.  Det förstörde passformen i varenda byxa, benen blev vida som hippiebyxor och korvade sig redan ovanför knäet. Jag vet att man kan sy upp dom, men man får aldrig riktigt till det om man vill ha det tajt nertill. Seriöst, varför säljer de bara byxor som passar på långa och slanka? Diskriminering! 

Är det vad man vill? Visst man kan göra alla smala, men att göra korta långa är faktiskt omöjligt (om man inte ska gömma platåskor under byxorna). OCH JAG ÄR INTE ENS KORT!! (på mina stolta 1,72 centimeter)


För att bli gladare (trodde jag) gick jag in på Kalle P för att åter igen prova en hel skoaffärs gladiatorskor.  Efter två sekunder fick jag idén att kapa av mina fötter och sätta dit nya. Ringa McDreamy eller McSteamy och be om hjälp. Hela min kropp är verkligen misslyckad. Fötterna är för snea, tjocka och har för djup hålfot så inga skor passar mig. Inga alls.

För att dämpa ilskan och besvikelsen över att jag inte är 1,80 med 26 som midjemått (och förövrigt modellliknande) och med perfekta små nätta fötter som passar Askungens glassko, köpte jag scrubssäsong 1 & 2. Det var extrapris (tror jag iallafall) och de är ganska snygga i min tv-seriehylla. (Där två utlånade grey's och några vänner står)

Nu har jag skrivit tillräckligt långt. Ska ta och lyssna på lite eurovisionlåtar och sen blire mat hoppas jag. Hungern börjas kläckas nu! - och nej, jag har inte dåligt självförtronde. Ingen emo-varning, men jag blir så himla ledsen :(

RSS 2.0