sur

För att jag skrev samma blogginlägg 3 gånger och varje gång jag sparade och publicerade så blev det ignenting.
jag är jättesur.

gå och dö bloggen.

Mr Bloom

Jag minns ej året, men jag gissar på 2006. Det var ju typ året då allt hände.
Det var vinter, jullov, och jag och min kära vän Matilda åkte till Habo där vi träffade våra kära vänner Malin och Klaara. Snacka om mysiga dagar. Jag minns knappt att det varit så mycket snö i Sverige sen dess. Vi åkte pulka, skridskor, såg Herkules och bara myste. Såg Honey hundraelva gånger och dansade till extramaterialet också. Icke att förglömma!
När vi skulle sova så berättade vi små historier för varandra. Jag som på den tiden var inne i min Orlando Bloomcrush, berätta någon lång romantisk historia om våran kärlek. Den slutade med att när jag skulle åka hem från USA kom han springandes efter mig, med fladdrande jacka. Något som roade de andra tjejerna totally och som jag har fått höra många gånger senare. Fladdrande jacka. Detaljrik information.

Idag såg jag en jättekass film. Love and other disasters. Orlando var inte med i hela filmen, utan det var en kille som skrev manus till en film. I slutet av filmen (den riktiga som jag såg på), visade de slutscenen av hans film. Orlando Bloom som hade huvudrollen i den filmen var på en flygplats, snabbt spatserande mot en tjej. Och det bästa. Hans vita kavaj fladdrade!
Snacka om vilken skön återblick jag fick till den kära helgen i Habo. Och jag skrattade och spolade tillbaka.

Det som Matilda har skrattat åt så många gånger de senaste åren finns faktiskt inspelat. In real life!!
Nu ska jag sova! Godnatt

Glad !!

Måndag! KAMMARKÖREN! För vi kom in!!! 
Detta innebär: grymmare kör med en av sveriges bästa körledare, kördagar och förhoppningsvis turné och konsert med The Real Group. Någon har snackat om utlandsresa också. Man kanske inte ska hoppas allt för mycket, MEN!! Tänk om. JA JA JA JA!! 

Det här året kommer bli så stört fullpackat. Jag har typ inga hål, inga långa raster alls enligt mitt schema. Dagarna är långa och det är inte en enda sovmorgon.  Men, något säger mig att det kommer bli ett så himla roligt år! För hälften av lektionerna är musikämnen. I år känner jag mig liksom delaktig. På torsdag börjar min första sånglektion... Jag är nervös, ja. Men tjeeena! Kul kul kul! 
Utöver att jag ska plugga som ett svin (ska strax fortsätta med svenskan), ska jag råplugga på att sjunga efter noter, avista. 

Och nu undrar jag. Tror jag har frågat förut, men ännu en gång skadar ju inte.
Vill någon på Ane Brun med mig i oktober, i konsert och kongress?
För jag vill det så himla stenhårt!



Do you hear?

Idag hade vi våran första ljudtekniklektion. Väldigt trevligt måste jag få säga, eller? var det det?
Micke, våran lärare, satte på ett ljud i början av lektion. Ett evigt pip. Ni vet alá mobiltelefon som massa små störda ungar brukar lyssna på bara för att störa, ett sådant pip.
Hela lektionen pratade han och vi satt och antecknade när han pratade om örats uppbyggnad och funktion. Med det där fruktansvärda pipet bakom.
Ibland var det visserligen helt okej. Man kunde koppla bort det, men sen efter tio minuter så hörde man det igen. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii (...)
Vi började prata om tinnitus och Micke har tinnitus 24/7. Han frågade om vi tyckte det var jobbigt med pipet: ja kom vi fram till. Han satte på ett ännu värre "så här låter det för mig". Högre decibel. Kan man verkligen leva med det där?

Okej, nu har jag verkligen förstått allvaret. Man ska inte topsa öronen för öronen mår bra av vaxet och topsen kan bryta av hårstråna i öronen som har überviktigfunktion!  Man ska inte överrösta tåget med iPoden. Man ska inte höja ett litet snäpp när det kommer en ny bra låt. Och man ska inte höja ytterliggare ett snäpp vid nästa bra låt.
Man ska inte vistas i någon orkester eller ensemble utan öronproppar.
Nej, öronproppar ska bli mitt nya must have. Ungefär som Paris Hilton gick runt med sin chihuahua ska jag tralla runt med öronproppar, som om det vore lika coolt. För det värker i mitt öra sedan den där lektionen och det där pipet. Och det finns så många omedvetna ljud så jag funderar på att sluta med alltihop. Inte titta på TV, inte sitta vid datorn, sluta lyssna på musik och så vidare. Det är ju helt värdelöst att förstöra öronen och gå runt med världens tjut... (eller, är det det?  ;))
Dock är jag säker på efter den där lektionen att jag kommer få tinnitus nån dag. Men jag kan förhindrat!!

Jag blir så störd på att allting ska kosta så mycket. Ett riktigt bra öronproppar kostar runt 2500 kronor.

Så var rädda om öronen gott folk!
Sjukt värd lektion!!  Innehållet var viktigt och lärolikt och användbart för mig jämfört med någon fornhistoria eller skriva essä om korpen flyger....

Auf Wiedersehen!


What's around the riverbend?

Vi har börjat se en isländsk film på svenskan. Korpen flyger. Jag kan inte riktigt inse varför vi ska se den där filmen och varför vi ska skriva en essä om den. Det kändes som om vi var klara med det där innan sommarlovet, men tydligen inte.
Och det jag egentligen ville säga med det var att det var en låt där som var ganska lik en ur Pocahontas. Eller det var liksom likt nånstans, några korta sekunder. Då började jag tänka på den här men ingen höll med mig. 

 
Steady as the beating drums

 Nu när jag kom hem började jag lyssna på Pocahontasmusik på spotify och jag älskar musiken från den filmen. Dock mycket bättre musik på engelska än svenska. En av mina Disneyfavoriter och jag fattar inte hur Frida inte kan ha sett Pocahontas? Dags att ge upp svampbob en gång kanske?
Den här låten är stört bra! Should I marry Kokaum?


Just around the riverbend

Brand new snart

Jag skäms lite över att min blogg har varit så egocentrisk på senaste. Seriöst. Den här bloggen som skulle vara fylld med spännande musik och psykologiska funderingar. Men, tydligen inte. Istället handlar den bara om ägg till frukost och hela baletten. Förhoppningsvis kommer de psykologiska funderingarna i slutet av veckan, för då börjar psykologin. Och jag peppar! Faktiskt! jag peppar hela det här året, för schemat ser ändå mer än okej ut. Plus pianolektion, sånglektion, fiollektion, stefans orkester, tjejkör, rock och popensemble. Tjena! Det här blir kul! Plus lite kammarkör får vi hoppas.
Det känns bra att vi har börjat och att det är så mycket nytt. Torch som gemulärare och sådär, det tror jag kommer bli suveränt. Elin i matte och en ny engelskalärare som har gett intrycket av att lära oss saker i år. Tjena!

På tal om nytt. Jag brukar ha lite svårt att somna, ganska ofta, och i natt när jag låg och vred mig så fick jag verkligen tvångstankar. Göra en pippi. Lägga fötterna på kudden och huvudet i andra änden av sängen. Alltså hur vrickat är det inte på en skala? Men tvångstanke är en tvångstanke och snart så låg jag med huvudet vid fötternas plats. Fast jag tog med kuddarna. Det var skönt och jag somnade direkt. Verkligen jätteweird, men jag tror att jag provar att sova på den vägen i natt med...

Nu ska jag spela farmville! Expandera my farm!
tjoo!


Like you've seen me naked

Jag har börjat om. Ännu en gång. Grey's Anatomy säsong 1, från scratch.. Det är så kul. I löve it.
Repliker man kan utantill (även om det inte är fullt så coolt att citera Grey's) och saker i handlingen som man kopplar och fattar ännu bättre. I början av varje avsnitt säger jag: jaaha, det här är det avsnittet där blablabla. Jag har sett det så många gånger och jag vet. NEARD.
Nu vill jag bara ha säsong 3 också. För jag känner för att nörda den med. Och det är trots allt min favoritsäsong.


Personalfesten igår var okej. Det är kul att dansa, men det var dålig musik och jag saknade Frizon. Musiken på discot där var ännu sämre men sällskapet och våran snygga dans var så stört roligt. Jag vill ha estetfest också. Då blir det riktig dans. Galet. Jag gillar dans. Jag kan inte dansa, men tjena vad roligt det är.

Nu ska jag se mer Grey's! Eller ta en promenad. Eller spela fiol. (Antagligen mer Grey's, för McDreamy är verkligen McDreamy i första säsongen!)
Hejdåå

För vi vet, vi går estet

En vecka avklarad. En vecka avklarad och jag kan med stolthet säga att allt känns bättre sedan mitt senaste pessimistiska inlägg. Jag blir glad av min klass och jag blir glad av att träffa gamla lärare. Däremot blir jag sur när jag verkar vara bortglömd både på ensemblelistan och insålistan. Tack vetja. Plus att jag har fått arbetstider i september och 3 av 5 är mitt i veckan, då jag inte är halvvägs hem från skolan. Jag blir sur och måste byta bort dom. Och sen så är jag inte särskilt rik i oktobermånad.
Men samtidigt är jag glad, för de nya estetnollorna är så stört grymma! Okej, jag känner dom inte så bra än, men jag känner på mig att this will be a great year! Och de är jättetrevliga och äger alla andra nollorna på folkunga! Deras faddersång var verkligen svingrym och jag blir nästan lika stolt som treorna. Men då saknar jag mina treor ännu mer. Utan att vara taskig mot de nuvarande treorna måste jag få säga att de var såå bäst! Seriöst! (väst) Ibland saknar man dom som galet! :( För om man nu får jämföra (det vill jag inte av snällhet, men jag gör det ändå) så var deras nollning så sjukt mycket bättre. Så organiserad och otroligt rolig. Vilken respekt vi hade för dom. De här nollorna lyssnar lite halvhjärtat på treorna och verkar inte bry sig. Men de verkar ha roligt och det är väl det viktigaste.
Och nu är vi, fastän vi endast går i tvåan, aspeppa på att nolla våra nollor nästa år.
Men så skönt att det är ett år kvar tills trean. Jag har fortfarande inte fått nog av estet.

Es2a låter föresten inte så pjåkigt längre. Min klass må vara den finaste i hela världen.
Äjmän!

Tjena vilket glatt inlägg det här blev.
Frid och fröjd är inte personalfesten imorgon. Jag vill inte gå på någon maskerad. It sucks!! :(
hejdå



tjut

Mel. Ekorre ekorre viftar på sin svans
Ny text: Klantkarin, klantkarin, klantiklantiklant.

För jag har köpt nya fiolsträngar och nyss gick D-strängen av.
jag ska stenhårt tjuta just nu. det händer bara inte.   :( :( :( :( :(
jag vill ju spela ju.

Klantkarin klantkarin klantiklantiklant.
klantkarin klantkarin klantiklantiklant

Rutiner is the shit.

Som en sten som föll i magen.


Skolan har börjat. Samma sekund som jag satte mig i aulan insåg jag att det här är inte ettan. Nej det här är inte som det var förra året. Utan tvekan är alla samma gamla underbara människor, men det är inte nytt som det var förra året. Samma gamla dåliga skämt. Samma äckliga delikatbollar som man kommer äta. Ej fungerande busskort och standin som bara funkar till klockan 19.
Och jag som nu har jag insett att jag verkligen föredrar nya saker. 2an är det där mellantinget man helst vill slippa. Jag gillar att vara med om saker. Där det händer. I 2an händer ingenting. Ingen nollning, inte någon speciell unik konserrt. Ingenting som gjorde förra året riktigt värt. Vi har inga speciella projekt, utan det är bara samma lunk. Lite allmäna konserter, men inget speciellt liksom. Inte konstigt att tvåan kommer bli det lamaste året. Och pluggiaste. 
Men nångång måste man väl vara där det inte händer. 

Men jag måste faktiskt få säga. Trots tråkiga tvåan så är det grymt skönt att ha alla runt omkring sig igen.  Jag älskar min klass, det går inte att förneka.
Plus två fikor på en dag, med de bästa. Kosta vad det kosta vill. Jag tror verkligen att jag har de bästa vännerna man kan ha :) De där fikorna muntrade upp mig rejält :) <3




(och det är bara en sådan där förstadageniskolandepression. jag vet att det kommer vara borta bara man kommer in i de där rutinerna igen. HATA rutiner)

KARIIIIIIN

Idag har jag jobbat 9 timmar och en kvart. Det känns. Fötterna värker och jag är trött. Men om jag skulle befinna mig i Göteborg skulle jag varit pigg som är ärta just nu. För där är Frida och hon ser på Lily Allen. Eller om en timma gör hon det. Hon ska ringa mig då när Allen spelar Fuck You och jag ska inte ta illa upp för att hon ringer mig då. Jag får i vilket fall ångest när jag tänker på det. När Way out west gick ut med att Lily Allen skulle komma sa Fritiof och jag att vi skulle dit. Verkligen dit. Sen så blev det sommarlovets mest hektiska vecka och ja.. Inget blev som det egentligen skulle. Så nu sitter jag och gråter bittra tårar över att jag aldrig kan komma till skott. Jag är universums segaste människa. Jag kunde tagit ledigt den här helgen och vara i Göteborg och se världens bästa Lily Allen. (Och bara för att, när jag satte mig i bilen efter jobbet satt pappa och lyssnade på Fuck You och sa "det här måste vara sommarens trallvänligaste låt" och så fortsatte han att kommentera Alfie och att den var lite rolig. Jag: vet du vem som ser henne live snart? TJUUT)

Men imorgon ska jag se Peter Johansson. Inte för att han är Lily Allen precis, men han är en utav Sveriges mest begåvaste artister och nästan ett måste att se på sommaren. Det blir mysigt. :)

Och sen en annan otroligt rolig sak som hände idag. Precis när jag slutade jobbet och gick mot fars bil hörde jag någon som skrek KARIN KARIN KARIIIIIIN! Jag tittade upp från den gråa asfalten och där såg jag: KRIIISTIIIIIIIIN!!! AAAAAH. Jag skrek och sprang de två metrarna mot henne och kramade henne. Ville aldrig släppa taget om henne. Fy vad jag har saknat min älskade syster! Så otroligt mycket! Och vi sågs bara i några minuter, men ändå. Nu är hon hemma och jag är glad. Otroligt glad. Måste få träffa henne snart igen!

Nu ska jag vila och mysa med Pelle. Han är här och är gullig.
puss

ska man leva så gör det nu



 
Maia Hirasawa  - Leva nu


För fler videosar jag spelade in under Frizon (okej, bara 3 stycken) så finns dom på youtube.
Älska den här videon. Grym var ordet :)

Jag lagar din mat, pannkakor med sylt på

Nu är jag hemma efter underbara veckor. Det finns så mycket som jag skulle vilja få ner på ett par rader, men eftersom jag är sämst i världen på att fatta mig kort så lär det väl inte bli så.
Frizon var iallafall grymt mysigt. Jag och Matilda bodde i en egen husvagn och den mådde bra förutom en trasig lampa mot slutet. Vi var lite oroliga då det var 12 stycken i den en natt. Spännande men trevligt.
Förutom teeparty i våran husvagn var det massa bra seminarium och konserter. Maia Hirasawa är min husmor. Vilken kvinna, så galet härlig! Jag kommer inom snar framtid lägga upp videor på youtube o sedan här :)
Men bäst var Samuel Ljungbladh. Killen som sjunger i Let's dance och har varit med i så ska det låta? (Pianisten Putte var med i hans band. Söt kille!!). Jag brukar inte vara så mycket för soul, men den konserten var asgrym! Jag stod och dansade hela konserten igenom. Jag som också var dötrött! Tjeena vikken natt! Eftersom han var försenad och började spela vid halv3, var inte konserten slut förrän vid 4 och då blev alla utkörda från området. Förutom jag, Matt och våra kära smålänningar. Vi träffade Ljungbladh och köpte lite signerade skivor. Mysig kille.
Elefant och Kadawatha var också bland de bästa, och de hoppas jag få höra mer av one day. Och Joakim Arenius & praise unit. För er som inte vet vilka de är, är det en liten gospelkör på typ 9 pers som verkligen röjer på scen och verkar ha så grymt roligt. Jag hoppas få vara en av dom, någon dag.

Jag lagar din mat, pannkakor med sylt på, lägger dem sexigt fram på ditt fat.
Skulle vilja lägga upp en video med Elefant här och den låten, för de var så stört sköna. Dock hittar jag ingen riktigt bra inspelning. Med trumpeter och dans. Utan bara remixer eller chillversioner. Så stört bra live så det finns typ inte =)

  



Jag älskar Frizon. Åk dit, det är bra med colaburkar istället för ölburkar och grym musik och världens bästa sällskap. Så svinigt skoj alltså!

Orkesterlägret begav det sig sedan till. Väldigt mysigt må ja säga. Sena nätter, mycket mat och mycket orkesterspelande. I really like it och ser fram emot det här året med sveriges mästare.
Sen träffade jag boysen (and some girls) i SMK. Jag ser inte riktigt lika mycket fram emot skolan längre, haha! Så himla störda killar! Nevars. Nu längtar jag ännu mer, men jag känner på mig att det kommer vara så mycket internt efter emmaboda. Fanny har berättat en del och visst har jag missat saker. Vissa saker är jag glada över att jag missat. Ehm. Nåja. Skola på tisdag å det känns bra :) Nu ska jag avsltua mitt långa blogginlägg.

Älskling jag hoppas att du blir glad

FRIZON

Om det är något jag verkligen hatar så är det att packa.
Jag har aldrig kunnat packa i hela mitt liv. Det är så fruktansvärt svårt och jag dööööör!!!!
 Trots långa listor, som är enkla att skriva, kan jag inte få ner allt. Det går i rasande långsamhet och jag vill ge upp hela tiden. Hur svårt kan det va hallå?!
Plus att man är lite småhänging (dock mycket friskare än igår) gör inte det hela bättre. Jag måste helt enkelt lägga mig i soffan och andas ibland, eller lägga mig på solstolen. För vädret är på topp och det kommer det vara hela veckan. Det kallar jag taaajming. Inga dunjackor i den här packningen inte.

Nu är jag så otroligt pepp så det finns inte. Jag har packat ner kaffe och té, så jag och Matilda kommer kunna hålla oss vakna dygnet runt. Seriöst vad roligt det ska bli!
Och nu måste jag packa ner det allra sista (som faktiskt är ytterst lite). Typ leta upp nässpray och hämta en påse för att packa ner småsaker i. Och det bästa, det slutar bara med en stor väska, en liten väska och ikeapåse med lakan. Jag och Matilda har kommit överens om att ta med oss mycket. Två stycken i en husvagn. Seriöst, det blir feeeeeest!!!!!!!

pusshej

Jag är sjuk

Hej jag älskar livet.
Jag älskar det faktum att jag svettas ihjäl, har huvudvärk, mensvärk plus att jag inte ens hunnit börja packa till Frizon. Jag åker imorgon. För idag har jag bara gjort två saker, nej ursäkta tre: spytt, druckit cocacola och sovit. Min moder mådde dåligt igår kväll och jag vaknade upp vid gryningen och hade fått skiten också. Jag var askissnödig och ashungrig och sprang ner klockan fem på morgonen för att dricka lite fil. Men utan att gå för detaljrikt in på det slutade det med annat och sen vaknade jag varannan timme och hade roligt. Och pappa kom glad till mig: TACK OCH LOV ATT DU FICK DET NU. Vad ska man säga: ja verkligen, för det är ju såkul att ligga här och vara sjuk.. Men det var ju sant. Tur att jag fick det innan Frizon än där. Pappa har också blivit sjuk. Och min broder på andra sidan gatan. Så visst är det något skit som går. Jorå.

Men faktum är att jag är den enda i familjen som har frisknat till. Mor och far ligger fortfarande döda i varsinn soffa och åmar sig. Jag är nyduschad, nymålad på vänsterhanden med mitt nya röda nagellack och redo att ta tag i packningen nu och slå en pling till Matilda.Trots att jag bara vill sova ytterligare några timmar. 

Jag måste få tillägga. Jag saknar Alva och Frida. Jag hade planerat att åka till dom idag på den tiden jag trodde att avfärden till Frizon gick på onsdagmorgon. Men. Så kan det gå.
Och Jenny som jag bokade för att få lite packsällskap på kvällen. Det blev också inställt. Nu får jag inte se någon av dom på aslänge. :( snyft.
Hejdåå

Farmville

När man börjar oroa sig för hur det ska gå på farmville när  man är borta i två veckor.
Då är det kört.
Men seriöst? Hur ska mina kossor och kycklingar överleva? Kommer dom rymma så att andra bonnar kan ta hand om dom? Eller kan man köpa en "koss-skötare?" Jag vill ju att min gård ska gå bra även om jag kommer vara borta i två veckor.

Kalla det inte ilandsproblem!!!!
Jag bryr mig faktiskt om min gård!! :)
Javisst, så äre!

SOVA vare ja!
Inte skriva nya inlägg med fem minuters mellanrum.
FAIL KARIN!

STRESSA

Stressa stressa stressa!
För en timme sen kom mamma med en lapp från fujidirekt som hon fått av Amelia. 100 bilder gratis. 
"Det där går ut om en timme, så om du ska ha det så får du sätta igång nu" 
Klantarsle jag är. På 50 minuter hade jag kollat igenom alla bilder, rensat alla bilder (som var typ 400 för många i slutet) och börjat ladda upp dom på fujidirekt. Men sen tog det sådan lång tid att klockan nu har hunnit bli över 00.00 och kampanjen är slut. Bilderna laddar upp fortfarande och det kokar inom mig. 
Här hade jag drömmen om ett projekt (planerat att köpa fotoalbum och sax), men eftersom jag som alltid är så galet seg av mig så blev det inget av det. Like always!
(Om ni undrar, det stod KAMPANJEN ÄR ÖVER, MEN SÅKLART KAN NI KÖPA BILDERNA)  :(
En timmes waste. (och på köpet går jag på donkenspråk) Och jag känner mig jättestressad fortfarande. Det blev lite pumppump i hjärtat.
Och nu är det sova sova. Klantarslet ska sova eftersom hon ska jobba imorgon.
(Nä. Hon befinner sig inte på Emmaboda som 30 andra i hennes bekantskapskrets. Hon har tillochmed räknat på fingrarna vilka som är där eftersom långsamhetsfaktorn har varit hög)

Och hon läntar till tisdag.
Och nu slutar hon med att skriva i tredjeperson.
Och, enligt mamma får man inte börja meningar med och. Och är fel.

Ochhej
(HAHA, did you get it?!)


RSS 2.0