Tja tja bloggen!

December december, ljuva december!
Vi har redan lyckats nå den 3 december.

Vad jag gillar med december är julkalendern.
Jag kommer antagligen aldrig bli gammal nog för att sluta titta på det, iallafall om det ska vara så bra som det är nu för tiden :)

I år så är ju Anders och Måns huvudpersoner och det tycker jag om.
Haha, jag sitter verkligen och garvar till deras upptåg. Sånt där som barn tycker om funkar även för mig.

Jag ska aldrig bli stor.
Vill inte.




skickade jag det inte eller hur i hela friden?

Nu måste jag skriva av mig. Den här veckan den har varit riktigt najs!
Höstens höjdpunkter samlade på tre dagar, inte alls fel.

Det här inlägget kommer bli långt, VÄLDIGT långt, det vet jag redan innan jag har börjat skriva. Jag har byggt upp hela inlägget idag när jag åkte buss, dock så har jag glömt bort det mesta (like usually).
Om ni bara vill läsa om min malmöresa får ni hoppa nedåt, för nu kommer lite gott om klasskonsert, klassfest och Tomas Dileva. Sen blir det Rolf Ola Anders Svensson, också kallad Ola Salo.

Es1a Konsert.
Vi hade vår första konsert i torsdags och den dagen var om jag får uttrycka mig, hemsk.
Det var roligt att få peppa inför kvällen, kolla klädsel och ha genomdrag. Men jag mådde verkligen dåligt. Lite sömn och tom mage i stort sett hela dagen, så jag var helt snurrig. Mot eftermiddagen gick vi och käkade pizza. Efter det och efter att vi gömde oss för Gabbe så mådde jag faktiskt mycket bättre och var riktigt pepp. Tillbaks mot skolan där det blev att nervösa varandra, stämma instrument och väcka halsen.

Men det där att spela fiol inför publik kan jag nu, det är inget jag våndas för. Har man spelat fiolsolo inför en full kyrka med eleverer plus deras släktingar på skolavslutningen i 9an, så borde jag ju klara det här. Dessutom när man har tre fantastiska stråkare att spela med, Fanny, Henrik och Johan är ju helt klart eliten ;) så har man inget att oroa sig för!
Däremot var jag sjukligt nervös när det blev dags för Mr Tambourine man. Att sjunga solo inför publik har jag gjort sedan sexårs ålder, men trots det så är det inte min starkaste sida. Dessutom att låten är oerhört lång, min vers sist och att den har längst text gjorde inte saken bättre. Speciellt när jag knappt kunde den!
Det blev min tur och. Ja! Den satt! Om jag får säga det själv så tycker jag att utav det jag gjorde på scen den kvällen blev tambourinen bäst. Roligast var däremot att gestalta Spice Girls! HAHA, så sjukt skoj!
Utklädda röjde vi gärnet på scenen och det blev verkligen uppskattat. Det blev hela konserten, för alla i Es1a är så sjukt duktiga!
Kvällen blev där med jättebra.

Fredagen hade vi två konserter och inga av dom var som premiären. Fast det var oerhört roligt. Umgås med klassen på lite ovanligare sett och göra våran grej. Det vi har bestämt oss för och planerat alldeles själva!
Första konserten när det var dags för mr T fick jag panik. Jag kom inte på texten!
När Jakobs munspelssolo kom stod jag och skakade av nervositet, jag mindes verkligen inte den där där meningen som börjar andra frasen. "Yes to dance beneath the diamond sky". Jag sjöng första fraserna och när den där meningen kom så dök den upp. Hur konstigt som helst, med tanke på att en minut innan så kunde jag verkligen inte komma på den! haha. Lättande! :)
Sen var det dags att riva scenen och det var sorgligt. Konserten vi verkligen har jobbat med hela hösten, som vi bestämde tredje dagen på estetlinjen när vi inte kände varandra. Nu är det över :(

När vi väl blev fria drog jag och Erik en repa på stan och käkade lite, sen så drog vi till Amanda. Där blev det födelsedagsfest/klassfest och fira konserten. Alla var trötta och det var ganska lamt, men trevligt. Jag tycker ju om de där snubbarna måste jag ju faktiskt få säga. Sen tycker jag om tårta!
Jag drog redan med 22-tåget pga dagen som skulle komma. (längre ner). Men kvällen var inte slut!
Pappa som var på konsert på cloetta center lyckades få in mig där så att jag kunde se slutnumrena av julkonserten med Tomas Dileva, Andreas Jonsson, Jill Jonsson, Björn Kjellman, Titiyo med flera. Jag blev seriöst helt lyrisk! JAG FICK SE DILEVA OCH KJELLMAN!  Jag blev avundsjuk på pappa i veckan när han berättade att han skulle få se Dileva. Det har alltid varit min dröm! Han har verkligen något speciellt, unikt som jag faktiskt tycker sjukt mycket om. Nu har jag sett honom i hans blålila regnbågsdräkt.  Bara varandra, vi ska bara ha varandra.

Nu till lördagen och Jesus Christ Superstar.
(Jag sa ju att det här skulle bli långt, ursäkta)

Redan kl 8 drog jag och min mor på mor och dotterresa till Malmö. Vi var framme vid 13-tiden då vi hann att gå cirka 2 timmar på stan. Jag köpte mig ett par långkisar och handkräm, men något utöver det hann jag inte. Dock blev jag kär i en Adidaströja för sisådär 1100 kronor och lite andra snygga kläder som man inte hittar i Lkpg. Varför ska det vara så dyrt för?!
I vilket fall, innan vi drog till Malmöoperan så åt vi en god trerättersmiddag.
Sen tog vi plats. Nionde raden lät förskräckligt långt bak tyckte jag, men vet ni vad. Det blev perfekt!
Lite på sidan, så att man hade hela scenen och orkestern väl i sikte. Jesus Christ Superstar. Det var verkligen fantastiskt.

Ola Salo var det som drog mig dit, men den bästa musikalartisten var nog ändå han som spelade Judas. Vilken kille! Vilken röst! Vilka rutor.. Haha. Han var sjukt bra!
Men misstolka inte mig. För Ola var verkligen perfekt som Jesus och när han kom in där på scenen rös jag över hela kroppen. Honom som jag längtat efter så sjukt länge! Musikalartist kanske inte är hans starkaste sida, den perfektaste rollen gör han ändå som Ola Salo I The Ark. Det måste bli en turné med arken snart! Jag är så pepp på att få se dom igen! 

Ni vet väl vad Jesus Christ Superstar handlar om?  Man har ju firat påsk och påsken består ju inte bara om kycklingar och ägg. Ni vet, skärtorsdagen korsfästes Jesus, efter att blivit förådd av hans närmaste lärjunge, hans högrahand, Judas och det är det som står i centrum i den här fantastiska (välupprepat ord) musikal.

Det var starkt och det var svårt att inte bli rörd. Både när Ola och Judas, som heter Patrik Martinsson in real life, sjöng.
Några tårar rann och jag satt ofta och rös.
Dock fanns det en besvikelse. Det var hon som spelade Maria Magdalena. Hon sjöng förskräckligt och jag hade verkligen sett fram emot en sån där söt röst som det är på inspelningen av engelska versionen, inte utav någon gammal skakig gnällig operaröst som dessutom ser ut som en häxa. Det såg verkligen ut som hon höll på med häxkonster! Så är det inte i filmen (jag har sett den för många gånger... haha). I vilket fall var det tråkigt.

Höjdpunkter var (jag tar titlarna på engelska, det är så jag kan dom) heaven's on their mind, hosanna, judas death,gethsmane, och den där när judas begår självmord.

När Ola sjöng Gethsamane, Jesus bön där uppe på berget så fick jag världens klump i magen. Översättningen var så vacker och Ola gjorde det så fint och jag kunde knappt se, mina ögon var så blanka. Då insåg jag, åter igen, att den där Ola. Han har något som inte går att förklara. Jag beundrar honom så starkt!

När Judas begick självmord var ögonen också blanka. Så sjukt duktig skådespelare!
Åter igen kom drömmen om att bli musikalartist.. (A) Fy vad roligt.
jag älskar musikaler!


Nej vet ni vad, jag ska inte skriva så mycket längre. Men den musikalen är verkligen sjukt bra! Om ni inte tar er till Malmö för att se denna fantastiska uppsättning, se musikalen som finns på film. Den finns en musikversion av 2000 och en film från 73. Båda är bra, men jag tycker 2000-artisterna är bättre. 
Och på svenska var den perfekt. Ola Salo vet hur man skriver texter, jag menar då det



Långt långt.
haha
tack för att ni läste, om ni nu stod ut till slutet :)
pöss

Paniken börjar lägga sig. Iallafall idag när dagen började med ett suveränt framträdande av Tambourinen.
Eller suveränt var det kanske inte, men för första gången hamnade pusselbitarna på plats och då kände man verkligen ett sting av lugn. På tiden, så att säga.
Sen började paniken komma igen när diskussionen kläder togs upp.
Spice girls är ju härliga, färgglada, 90-tals brudar, och det borde väl inte vara så sjukt svårt att hitta nåt i deras stil?
Tyvärr är mixa och trixa med det man har i garderoben omöjligt och som sagt, ÖÖÖÖÖÖH!!

Men roligt är det! sjukt skoj att få göra det här! 

Och jag är dödligt trött...

Den här veckan är nog den bästa på länge.
Torsdag, Fredag. Konserter konserter.
Lördag blir det en bra musikal + en sjukt begåvad snubbe.
Som sagt, trots min trötthet, blir nog den här veckan den bästa på länge.
det säger jag nu och det är bara tisdag.
hah


ska göra min svengelska nu, sen kryper jag snarkandes till kojs.
godnatt

Den här dagen har jag funderat väldigt mycket.
Det började med den bisarra starten som jag redan bloggat om.
Efter det började jag tänka på det där angående växa upp. Vara barn. Vara vuxen. Vara något mittemellan.

Jag skulle till Lkpg idag, men när jag väl var på bussen fick jag ett telefonsamtal. Micapica Danilovicen ställde in det när jag var påväg. Jag hade inte kommit långt så jag hoppade av och gick hem..
Nu varnar jag känsliga läsare, men när jag gick där förkyld och dan fick jag snorigt anfall och tankarna föll direkt på ett barn.

Det skulle vara helt okej för ett barn att gå och snora utomhus. Man tycker inte ens att det är äckligt, utan barnet kan känna snoret mot sin läpp och slicka i sig det.
Om någon skulle se mig det ögonblicket och om jag gjorde samma sak skulle de tycka att det var disgusting.
Jag blev skrämd av tanken och snöt mig direkt.

Jag är inte liten klädd i galoner och då är inte vissa saker självklara.

Tillexempel på andra saker barn får göra, men inte vuxna är
- Rapa vid matbordet.
Motbjudande om jag skulle göra det. Jag skulle inte få beröm för att jag har ätit mig mätt.
- Fisa högljutt.
Jag skulle inte få en "Nej men oj, nu smattrar det i baken"-kommentar. Antagligen skulle de rynka på näsan.
- Hoppa i sängen.
Barn får kanske inte det, alltid. Men när de kommer till sina mor och farföräldrar blir de tillåtna. Och de skrattar och skrattar. "Jag flyger!". Om jag skulle hoppa i en säng skulle den gå av på mitten. Min farmor skulle inte bli glad. Hon skulle dessutom få bädda igen! Ilandsproblem.
- Dra en katt i svansen.
Om ett barn drar en katt i svansen får de en larvig tillsägnelse och fnittrar. Katten springer där ifrån, vilket gör att barnet springer efter det. Om jag skulle dra katten i svansen skulle det kallas djurplågeri.
- Spela piano. Om jag skulle dundra högt och hårt skulle folk bli irreterade. Men om barn gör det så "åh, så ung och redan så musikalisk".
- Gå in mer leriga skor i ett nystädat hem.
Om jag går in med det skulle jag få skäll, men ett barn gör det ju inte med flit... Som om jag gör det?
- Tro på tomten och få massor utav paket utav alla.
Det kvittar om det är små löjliga saker, för det uppskattas och barn blir glada. Det blir man visst inte när man blir stor?
Jag gillar små löjliga saker. Jag uppskattar det.


Det barn gör, trots att de får tillsägnelse om det, är gulligt.
Man blir äldre. Vissa saker är inte ok. Barn och vuxna tänker olika, ser saker från olika perspektiv. Det är så det är. Kroppen, hjärnan, allt förändras.

Det kanske verkar som om jag är avundsjuk på barn. Till viss del är jag det. Saker var faktiskt lättare.
Men jag är glad att jag blir äldre och klokare. Tycker synd om Sally dessutom. Han börjar få ont, så det kanske är på tiden att jag blir stor och slutar dra honom i svansen.

Få inte bilden av mig att jag ogillar barn. Jag älskar barn och väntar världens bästa julklapp. Ett till. Nej det är inte jag som ska föda, men faster Karin ska bli faster igen sådär runt omkring jul.
Ser fram emot att ge de där kommentarerna. "Åh, vad bra att du spyr" - rap.  

Hon är i London.
Han åker till Thailand imorn och ska vara borta i 5 veckor !!!!


Själv sitter jag här och överallt är det bara mörker. Från morgon till kväll. Trista gråa november.
Orättvist! Jag vill också komma ifrån denna oändliga månad! Något varmt ställe eller friska andetag i en fin stad som man kan undersöka och lära känna genom att kolla på gator, museum, byggnader. Jag vill känna olika kulturer.
Men. Tyvärr verkar det inte bli så, Istället får man göra sitt bästa till att lysa upp den gråa månaden. Göra något roligt utav rusket (och du menar jag inte att gå ut och hoppa i vattenpölar...)
Imorn blir det Detektivbyrån och just nu sitter jag och youtubar dom. Det kanske inte är vad som brukar rulla i min iPod, men sällskapet är mer än ok och dessutom är ju Detektivbyrån något som man ska höra live, sägs det och jag tror att jag kommer lajka det. Dessutom tvekar jag inte en sekund på att det kommer bli en bra kväll!


Denna fredagskväll däremot har varit mindre najs. Jag har visserligen varit för trött att umgås med några, så det har blivit käk, idol och glögg med familjen och vara mindre social.
Vad jag har insett denna kväll är att jag är oerhört trött på idol! Det finns inte ens någon bra, utstickare i år. Eller jo, de är bra men det finns ingen som är vinnare. Den som borde åkt ut först är kvar! Ja, Peter Jidhe är just nu längst ner på min tycka om lista (även om jag inte har någon sådan) och förlåt jenny men jag tål verkligen inte mannen! :/
Hela konceptet är så gjort. Varje år se är likadant, alla tävlandes som söker efter en hit på radio. Eller så lyckas de få fler eftersom de ser likadana ut, låter likadant och gör likadana låtar.
Dessutom märks det att det är 13-14åringar som styr programet. Det är ju dom som röstar. Tex när Darin var med, 14-åringarna röstade på en kille som fullständigt sög men hade rådjursögon, och han kom 2a. Likadant förra året. Amanda Jensen som utav 10 toner prickade 3, men hade en stil. Hon borde bli modeikon istället. Inte en svensk idol som bara låter bra inspelat.
Såklart är marknaden ute efter att sälja, och man kan ju fixa röster på dator. Tyvärr är det inte äkta. :/

Fast jag ska inte kritisera Idol för mycket. Jag tittar ju trots allt på det... Sen rös jag när Alice öppnade munnen.
Jag vill vara som hon. Söt, charmig, ha en enkel men fin röst plus kunna trollbinda en tvtittare. Orättvist igen.
Och idol har haft flera godingar under åren. Låt min nämna Daniel, Erik, Sebstatian, Måns....


Nu ska jag sova. Imorgon händer det ju grejer. Detektiven på kvällen och kör under dagen.
Det ska sjungas med Klangen. Eller nåja, vi är ju inte Klangen längre, utan vi var det när vi var små.
I vilket fall så är det julkonsert som ska ske.
Alla säger att julen är överskattad.
Ja, det är den. Man förbereder till något som tar slut på en helg och som ändå inte är så där överdrivet roligt. Man frågar sig varför man såg fram till det.
Grejen är att jag ser fram till det för jag älskar förberedelserna. Stämningen i stad och hus. När julen närmar sig...
Fast det gör den inte än, utan först måste vi ta oss igenom novembergråochrusk-månad...

Var på Följ Mig i helgen. En riktigt najs ungdomskonferens i Linköping och det tyckte jag om.
Det blev endel bra möten, mycket diskussioner, rundpingis och mycket tänkande. Umgås med vänner också, härlish.
 
Markus Ohlsson var där. Ni som inte har hört honom borde faktiskt ha det som ett mål i livet.
Han vet hur man får fram ett budskap sådär så att det verkligen landar på hjärtat. Han vet hur man får en att fundera och han vet hur man får en publik att skratta till vartannat ord. Så avslappnad i sig själv. Han står verkligen upp för den han är och det når ut.

På Följ Mig så funderade jag lite på ordet fördom. Det slog mig att fördomarna finns verkligen överallt, hela tiden.
Man dömer personer hela tiden.  "Han tycker ju så, det innebär ju att han är sån. Hon sa det där, det betyder ju att hon är sån. Titta på dom, de är nog sådär." GAAH vad jag är trött på det. Seriöst så är jag sjukligt trött på fördomar! De finns överallt. Även om det kanske inte är meningen, så finns dom där hela tiden.


En sak som jag ofta får vara med om när jag berättar om min beundran till bandet The Ark är att höra "men han är ju bög" . Frågan dyker upp, är han dålig på grund utav det? Gör han dålig musik på grund utav hans läggning? Är han en sämre människa för att han klär sig i glitter och paljetter? Haha! Det är ju löjligt. Varför skulle en homo vara sämre än en hetero?


Nu när det är val i USA (som förövrigt är tusen gånger intressantare än sveriges politik någonsin) så är ju Obama nära att bli den första svarta presidenten i USAs historia. Tyvärr så är det redan grupper som planerar att få ner honom från presidentstolen. Bara för att han är svart och vill se ett land där folk från olika nationaliteter kan vara sams. Trots hudfärg, tankar, åsikter så vill han ge hela befolkningen i USA en chans till att trivas.
Men de där grupperna som är emot honom påstår att Obama vill ta bort det amerikanska. Varför? -Han är ju svart.


Varför skulle svarta inte vara lika smarta som vita?
Varför skulle en homo vara sämre än en hetero?
Varför skulle vissa vara sämre än andra?
Pinsamt egentligen. Varför ska jag ens behöva ta upp det här i min blogg? De är ju också människor!


Jag önskar alla ser varandra för de individer de är, varken de är bögar eller svarta (som bara är exempel i denna drös av fördomar som finns)
Ta ner himmelriket till jorden snackades mycket om på Följ mig och då undrar jag: kan det bli i närheten av något  himmelrike så länge vi inte accepterar varandra?

Är det inte bättre om vi lär känna en person innan vi tar beslut om hur han/hon är?
Jag blir ledsen av att höra hur människor dömer andra, om jag vet hur dessa ser ut på insidan. Bara för att de andra inte har tagit tid att lära känna en person eller ens en gång haft tid för det. Första intrycket är såklart viktigt, men det säger inte allt. Det är bättre att lägga ut tid på att få en riktig bild av en annan. En bild utav insidan är mycket mer betydelsefullt än första intrycket.

Jag påstår inte att jag är bättre själv. Jag tror bara att den här världen skulle vara ett steg mot något bättre om alla får vara den man är. En något lyckligare värld.



Kanske.




Jag beundrar dom som står upp för sig själva.
Beundrar Markus Olsson, Obama och Ola Salo.

Även om Ola är bi, klädd i paljetter och fjädrar så är han en av de klokaste jag stött på. Inget fel alls på den snubben över huvud taget.
Varför ens ha fördomar egentligen?


det var bara en tanke.


break my heart for what break yours.

I believe in Christianity as I believe the sun rises, not only because I can see it but because by it can see everything else.

Leona Lewis - Footprints in the sand

Tyvärr gick det inte att lägga upp musikvideon, därför blir det bara texten. Fast det blir ändå inte tråkigt eftersom texten är så vacker.  Sök efter videon på youtube! Förövrigt är inte Leona min favoritsångerska. Typ tvärtom, hon är så uttjatad att jag bara vill fkasfasjkfasklfas!!!!! Men nåja. Här fick hon till det! Trots att jag inte gillar hur hon Mariah Careyar låten, så jaa... Trots det. :)

Så det är en underbar låt.



I promise you
I'm always there
When your heart is filled with sorrow
And despair
I'll carry you
When you need a friend
You'll find my footprints in the sand