Tja tja bloggen!

Nu måste jag skriva av mig. Den här veckan den har varit riktigt najs!
Höstens höjdpunkter samlade på tre dagar, inte alls fel.

Det här inlägget kommer bli långt, VÄLDIGT långt, det vet jag redan innan jag har börjat skriva. Jag har byggt upp hela inlägget idag när jag åkte buss, dock så har jag glömt bort det mesta (like usually).
Om ni bara vill läsa om min malmöresa får ni hoppa nedåt, för nu kommer lite gott om klasskonsert, klassfest och Tomas Dileva. Sen blir det Rolf Ola Anders Svensson, också kallad Ola Salo.

Es1a Konsert.
Vi hade vår första konsert i torsdags och den dagen var om jag får uttrycka mig, hemsk.
Det var roligt att få peppa inför kvällen, kolla klädsel och ha genomdrag. Men jag mådde verkligen dåligt. Lite sömn och tom mage i stort sett hela dagen, så jag var helt snurrig. Mot eftermiddagen gick vi och käkade pizza. Efter det och efter att vi gömde oss för Gabbe så mådde jag faktiskt mycket bättre och var riktigt pepp. Tillbaks mot skolan där det blev att nervösa varandra, stämma instrument och väcka halsen.

Men det där att spela fiol inför publik kan jag nu, det är inget jag våndas för. Har man spelat fiolsolo inför en full kyrka med eleverer plus deras släktingar på skolavslutningen i 9an, så borde jag ju klara det här. Dessutom när man har tre fantastiska stråkare att spela med, Fanny, Henrik och Johan är ju helt klart eliten ;) så har man inget att oroa sig för!
Däremot var jag sjukligt nervös när det blev dags för Mr Tambourine man. Att sjunga solo inför publik har jag gjort sedan sexårs ålder, men trots det så är det inte min starkaste sida. Dessutom att låten är oerhört lång, min vers sist och att den har längst text gjorde inte saken bättre. Speciellt när jag knappt kunde den!
Det blev min tur och. Ja! Den satt! Om jag får säga det själv så tycker jag att utav det jag gjorde på scen den kvällen blev tambourinen bäst. Roligast var däremot att gestalta Spice Girls! HAHA, så sjukt skoj!
Utklädda röjde vi gärnet på scenen och det blev verkligen uppskattat. Det blev hela konserten, för alla i Es1a är så sjukt duktiga!
Kvällen blev där med jättebra.

Fredagen hade vi två konserter och inga av dom var som premiären. Fast det var oerhört roligt. Umgås med klassen på lite ovanligare sett och göra våran grej. Det vi har bestämt oss för och planerat alldeles själva!
Första konserten när det var dags för mr T fick jag panik. Jag kom inte på texten!
När Jakobs munspelssolo kom stod jag och skakade av nervositet, jag mindes verkligen inte den där där meningen som börjar andra frasen. "Yes to dance beneath the diamond sky". Jag sjöng första fraserna och när den där meningen kom så dök den upp. Hur konstigt som helst, med tanke på att en minut innan så kunde jag verkligen inte komma på den! haha. Lättande! :)
Sen var det dags att riva scenen och det var sorgligt. Konserten vi verkligen har jobbat med hela hösten, som vi bestämde tredje dagen på estetlinjen när vi inte kände varandra. Nu är det över :(

När vi väl blev fria drog jag och Erik en repa på stan och käkade lite, sen så drog vi till Amanda. Där blev det födelsedagsfest/klassfest och fira konserten. Alla var trötta och det var ganska lamt, men trevligt. Jag tycker ju om de där snubbarna måste jag ju faktiskt få säga. Sen tycker jag om tårta!
Jag drog redan med 22-tåget pga dagen som skulle komma. (längre ner). Men kvällen var inte slut!
Pappa som var på konsert på cloetta center lyckades få in mig där så att jag kunde se slutnumrena av julkonserten med Tomas Dileva, Andreas Jonsson, Jill Jonsson, Björn Kjellman, Titiyo med flera. Jag blev seriöst helt lyrisk! JAG FICK SE DILEVA OCH KJELLMAN!  Jag blev avundsjuk på pappa i veckan när han berättade att han skulle få se Dileva. Det har alltid varit min dröm! Han har verkligen något speciellt, unikt som jag faktiskt tycker sjukt mycket om. Nu har jag sett honom i hans blålila regnbågsdräkt.  Bara varandra, vi ska bara ha varandra.

Nu till lördagen och Jesus Christ Superstar.
(Jag sa ju att det här skulle bli långt, ursäkta)

Redan kl 8 drog jag och min mor på mor och dotterresa till Malmö. Vi var framme vid 13-tiden då vi hann att gå cirka 2 timmar på stan. Jag köpte mig ett par långkisar och handkräm, men något utöver det hann jag inte. Dock blev jag kär i en Adidaströja för sisådär 1100 kronor och lite andra snygga kläder som man inte hittar i Lkpg. Varför ska det vara så dyrt för?!
I vilket fall, innan vi drog till Malmöoperan så åt vi en god trerättersmiddag.
Sen tog vi plats. Nionde raden lät förskräckligt långt bak tyckte jag, men vet ni vad. Det blev perfekt!
Lite på sidan, så att man hade hela scenen och orkestern väl i sikte. Jesus Christ Superstar. Det var verkligen fantastiskt.

Ola Salo var det som drog mig dit, men den bästa musikalartisten var nog ändå han som spelade Judas. Vilken kille! Vilken röst! Vilka rutor.. Haha. Han var sjukt bra!
Men misstolka inte mig. För Ola var verkligen perfekt som Jesus och när han kom in där på scenen rös jag över hela kroppen. Honom som jag längtat efter så sjukt länge! Musikalartist kanske inte är hans starkaste sida, den perfektaste rollen gör han ändå som Ola Salo I The Ark. Det måste bli en turné med arken snart! Jag är så pepp på att få se dom igen! 

Ni vet väl vad Jesus Christ Superstar handlar om?  Man har ju firat påsk och påsken består ju inte bara om kycklingar och ägg. Ni vet, skärtorsdagen korsfästes Jesus, efter att blivit förådd av hans närmaste lärjunge, hans högrahand, Judas och det är det som står i centrum i den här fantastiska (välupprepat ord) musikal.

Det var starkt och det var svårt att inte bli rörd. Både när Ola och Judas, som heter Patrik Martinsson in real life, sjöng.
Några tårar rann och jag satt ofta och rös.
Dock fanns det en besvikelse. Det var hon som spelade Maria Magdalena. Hon sjöng förskräckligt och jag hade verkligen sett fram emot en sån där söt röst som det är på inspelningen av engelska versionen, inte utav någon gammal skakig gnällig operaröst som dessutom ser ut som en häxa. Det såg verkligen ut som hon höll på med häxkonster! Så är det inte i filmen (jag har sett den för många gånger... haha). I vilket fall var det tråkigt.

Höjdpunkter var (jag tar titlarna på engelska, det är så jag kan dom) heaven's on their mind, hosanna, judas death,gethsmane, och den där när judas begår självmord.

När Ola sjöng Gethsamane, Jesus bön där uppe på berget så fick jag världens klump i magen. Översättningen var så vacker och Ola gjorde det så fint och jag kunde knappt se, mina ögon var så blanka. Då insåg jag, åter igen, att den där Ola. Han har något som inte går att förklara. Jag beundrar honom så starkt!

När Judas begick självmord var ögonen också blanka. Så sjukt duktig skådespelare!
Åter igen kom drömmen om att bli musikalartist.. (A) Fy vad roligt.
jag älskar musikaler!


Nej vet ni vad, jag ska inte skriva så mycket längre. Men den musikalen är verkligen sjukt bra! Om ni inte tar er till Malmö för att se denna fantastiska uppsättning, se musikalen som finns på film. Den finns en musikversion av 2000 och en film från 73. Båda är bra, men jag tycker 2000-artisterna är bättre. 
Och på svenska var den perfekt. Ola Salo vet hur man skriver texter, jag menar då det



Långt långt.
haha
tack för att ni läste, om ni nu stod ut till slutet :)
pöss