Tja tja bloggen!

Jag har så mycket att säga att jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Den här dagen har varit helt störd. Jag har skrattat så sjukt mycket, vem kunde tänka sig att det skulle bli så här roligt att vara med i handbolls-VM? För att sanningen ska fram, det här har nog varit den roligaste dagen hittills på 2011. Det här kommer bli långt ni... 

- Vi kom till Himmelstalundshallen (Norrköping) och fick stå utanför och vänta i kylan en evighet på vår lärare. Då frågade en handbollstränare om vi ville sjunga japans nationalsång för henne och hennes små handbollsbarn, så det gjorde vi. Helt plötsligt stod vi där en evighet och sjöng igenom alla nationalsånger och barnen tittade på oss med stora ögon och dansade i smyg. Sjukt söta! Jag är verkligen avundsjuk på dem för de fick hålla handbollsspelarna i händerna under ceremonin. Jag hoppas de skryter i resten av deras liv...

- Vi fick sjuuuukt snygga pikétröjor att ha på oss. skojar inte, top notch! Alla blev jätteglada och skuttade av lycka. Skitsnyggt!

- En kvinna skulle inviga hela tävlingen och det gjorde hon med bästa svengelskan. Såklart gör hon det klassiska felet, hon säger Australia istället för Austria. Piiinsamt!

- Petr hette visst Tamás. Det visade sig dock att det fanns 3 Tamás, varav två var 180 cm långa och vägde typ lika mycket. (källa: handbollshäftet) När jag kom hem sökte jag på de olika Tamásarna och det visade sig att den rätte var Tamás Iváncsik. Vi började tvivla på om han verkligen var så himla bra när han bara fick sitta på bänken hela matchen, men enligt de där häftet verkar han vara en av Ungerns bästa spelare. Han sparar sig antagligen till de andra matcherna... Det roligaste var att han tydligen spanade in Empan... Mm, överblonderad ungersk schlagerartist. Why not?

- Vi fick äta mat och vi sätter oss bland sjukt mycket (snygga) norrmän och några odientifierade män.  Sara tänker fråga de odentifierade om en stol och frågar på engelska. Efteråt diskuterar vi var de kan komma från, man hörde verkligen inte vad de sa! sen hör jag, eeh. Svenskar! Hahaha! Tjuut!

- Precis innan Japan - Norge värmde japanserna (haha!) upp precis där vi stod. En japan råkade kasta en boll för långt och Viktor tog upp den. Han höll i den ganska länge, förvirrat och japanen gestikulerade att Viktor skulle kasta tillbaka den. Då gör Viktor det och tar i som bara den så att bollen flyger över långt bort på planen. Hahaha! Japanen tittar på honom, suckar, börjar gå bort mot bollen, tittar över axeln, suckar igen. Handbollsspelare är verkligen nonchalanta!!!! Men det var fruktansvärt roligt!

- Sen hände det igen. En japan kastade bollen på oss och nu var det Amanda som skulle kasta tillbaka den. Tänk er att det är ett stort nät bakom handbollsmålet som bollen måste över. Haha, Amanda fick knappt iväg bollen, så den flög rätt in i nätet. Japanen tittade på henne, suckade och brydde sig inte ens om bollen utan hittade en annan. Amanda höll på att dö och vi andra bara garvade...

- Norges handbollslag går förbi oss och vi spanar verkligen in dom. Herrejisses. Norrmän är ju snygga!!!!

- Nakenchock! vårt omklädningsrum låg precis brevid Islands och de hade alltid öppen dörr till deras omklädningsrum. Man vill verkligen inte titta in, men av någon anledning gör man det ändå. UPS! Jamen han var ju vältränad! UPS! En kille virade PRECIS handduken runt höfterna, skulle jag kommit en sekund tidigare skulle jag antagligen fått mardrömmar om nakna isländska handbollspelare.
Katta hade sett att de hade en uppblåsbar pool i deras dusch som de satt och firade vinsten i. Snacka om värt!

- Under matcherna fick vi ta plats på läktaren. Eftersom vi är esteter måste vi alltid skämma ut oss, det är lite våran grej. Det slutar med att halva gänget hoppar över till andra sidan så att vi kan skrika till varandra "NI DÄR BORTA ÄR NI KLARA? JAJJAMÄNSAN FATTAS BARA" och köra uh ale ale. Pinsamt!

- Galet mycket skönsång i väntan på bussen, på plats på bussen och tåget. Överpeppade till tusen. Sen fick vänta cirkus 45 minuter på tåget hem. Då tog vi fram våra handbollshäften och började ringa in de handbollspelarna som var snyggast och eh... inte snyggast. Denna procedur fortsatte på tåget och jag fnittrar fortfarande när jag tittar på vissa, exempelvis alla paketkillar från kroatien!

Här sätter jag stopp. Det får vara nog liksom. VÄRD DAG!! och förlåt om det blev lite för långt... ;) Bilder kommer. Min kortläsare ville inte just nu. Åh vad jag ser fram emot alla andra VM-dagar!!! :) :)