Tja tja bloggen!

Jag är en vampyr, jag suger och spyr.

Jag är verkligen helt lost i den sista (snyft) Twilightboken. Den är så bra och det funkar bara inte att släppa den.
Dessutom verkar den aldrig ta slut och det gör den bara ännu bättre, för jag älskar den. Det är den bästa boken i serien, verkligen pricket över i:et, och jag känner mig som en i gänget.
När jag äntligen tvingade mig själv att släppa boken för att gå upp och plugga, kändes det som jag svävade upp för trappan. Jag tog två steg i taget och kände att jag lika gärna kunde hoppa över hela trappan, precis som de där vampyrerna. Jag kände att jag har en konstig känsla i magen, liksom tillfredställd. Så nöjd över att boken är så bra och att mor har köpt en solstol som är perfekt att luta sig tillbaka och läsa i solen.

Nu däremot ska jag ta tag i livet. No-labbrapport, läsa en lång text av Platon och svara på obegripliga frågor, harmonisera Blåsippan ute i backarna står (trots att jag glömde noterna i skolan) och lena till benen och kanske öva på fiolen. Har barockkonsert i morgon och jag är inte alls pepp. Jag måste prata med Johan imorgon. Få reda på hur det blir i höst.  Jag står inte ut, jag måste få lite förändring i vardagen.

Puss hej på er alla.