Innan jag dör
Dripp dropp. Ibland undrar jag om jag är överkänslig, eller är det vanligt att bli så här?
Jag önskar att vi svennar liknade de där amerikanerna lite mer. I varje realityshow visar de deras känslor. De gråter i TV och ofta har tanken "det är fejk" dykt upp. Bara utav den anledningen att om de visar mer känslor blir hela programmet bättre. Tillexempel Extreme Home Makeover. "THANK YOU ABC, SNYFTSNYFTSNYFT!". Dom kanske säger det, bara för att folk ska fortsätta att se det där programmet?
Näe! Det vill jag inte tro på, men jag kan bli så störd på att i svenska realityprogram så gråter man inte. Jag gråter. Jag gråter när jag ser på film, jag gråter när jag läser en bok, men jag gråter inte utav tacksamhet eller när livet suger. I verkligheten. Jag kan inte gråta inför andra om det inte är som så att jag har trillat på idrotten och slått mig så hårt att jag måste gå genast till skolsyster för att jag har haft en nära-döden upplevelse. Det hände senast i åttan tror jag, när jag fick en höjdhoppsribba över mig. Däremot i min ensamhet är jag verkligen bra på att gråta. Filmer, tvserier, böcker som inte är sanna. Då gråter jag. Tårar rinner sakta ner för mina kinder. Sen när jag läser en bok, som idag, hulkar jag och är nära att snora ner hela kudden. Det händer faktiskt. Hulkhulk. Känslorna tar över och vare sig jag mår dåligt eller inte, måste jag få gråta. Och när det gäller en bok, då man själv har fått bygga upp allting i huvudet, då är det värst. Min värld som jag byggt upp spricker. Vart kommer vätskan ifrån?
Jag har läst en bok som heter "Innan jag dör" av Jenny Downham. Boken var inte så bra egentligen. Författaren var ingen höjdare och inte för att jag tror att det är hennes fel, men jag hittade typ 10 stavfel i boken. Det är lågt, eftersom den kostade mer än vad jag hade räknat med. Men trots stavfelen lyckades hon på något sätt ändå fånga mig. Köpte boken här om dagen och har läst den varje tillfälle jag har haft. Titeln säger ganska mycket, iallafall när jag säger att jag sträcktjöt (new word?) de sista tjugo sidorna. När jag kom till de sista sidorna kunde jag inte läsa texten och blev tvungen att gnugga ut mascaran i hela ansiktet.
Jag måste säga att jag älskar det. Bli uppsluken och få gråta. Låta mina känslor ta över, för det händer inte så ofta som det kanske verkar när jag skriver det här.
När det gäller boken, visst jag rekommenderar den. Inte alls den bästa jag vet, och om ni vill läsa en bok inom samma genre så ska ni läsa "Under taket lyser stjärnorna". Där har ni hulkboken nummer 1. Bästa boken över huvudtaget.
Nog skrivet om tårar.
Nu ska det gnolas fiol.
Gnissel
nu kanske ni tror att jag är ett psykfall. men det får ni tro, antar jag.
Jag önskar att vi svennar liknade de där amerikanerna lite mer. I varje realityshow visar de deras känslor. De gråter i TV och ofta har tanken "det är fejk" dykt upp. Bara utav den anledningen att om de visar mer känslor blir hela programmet bättre. Tillexempel Extreme Home Makeover. "THANK YOU ABC, SNYFTSNYFTSNYFT!". Dom kanske säger det, bara för att folk ska fortsätta att se det där programmet?
Näe! Det vill jag inte tro på, men jag kan bli så störd på att i svenska realityprogram så gråter man inte. Jag gråter. Jag gråter när jag ser på film, jag gråter när jag läser en bok, men jag gråter inte utav tacksamhet eller när livet suger. I verkligheten. Jag kan inte gråta inför andra om det inte är som så att jag har trillat på idrotten och slått mig så hårt att jag måste gå genast till skolsyster för att jag har haft en nära-döden upplevelse. Det hände senast i åttan tror jag, när jag fick en höjdhoppsribba över mig. Däremot i min ensamhet är jag verkligen bra på att gråta. Filmer, tvserier, böcker som inte är sanna. Då gråter jag. Tårar rinner sakta ner för mina kinder. Sen när jag läser en bok, som idag, hulkar jag och är nära att snora ner hela kudden. Det händer faktiskt. Hulkhulk. Känslorna tar över och vare sig jag mår dåligt eller inte, måste jag få gråta. Och när det gäller en bok, då man själv har fått bygga upp allting i huvudet, då är det värst. Min värld som jag byggt upp spricker. Vart kommer vätskan ifrån?
Jag har läst en bok som heter "Innan jag dör" av Jenny Downham. Boken var inte så bra egentligen. Författaren var ingen höjdare och inte för att jag tror att det är hennes fel, men jag hittade typ 10 stavfel i boken. Det är lågt, eftersom den kostade mer än vad jag hade räknat med. Men trots stavfelen lyckades hon på något sätt ändå fånga mig. Köpte boken här om dagen och har läst den varje tillfälle jag har haft. Titeln säger ganska mycket, iallafall när jag säger att jag sträcktjöt (new word?) de sista tjugo sidorna. När jag kom till de sista sidorna kunde jag inte läsa texten och blev tvungen att gnugga ut mascaran i hela ansiktet.
Jag måste säga att jag älskar det. Bli uppsluken och få gråta. Låta mina känslor ta över, för det händer inte så ofta som det kanske verkar när jag skriver det här.
När det gäller boken, visst jag rekommenderar den. Inte alls den bästa jag vet, och om ni vill läsa en bok inom samma genre så ska ni läsa "Under taket lyser stjärnorna". Där har ni hulkboken nummer 1. Bästa boken över huvudtaget.
Nog skrivet om tårar.
Nu ska det gnolas fiol.
Gnissel
nu kanske ni tror att jag är ett psykfall. men det får ni tro, antar jag.
Kommentarer
Postat av: Jenny
sv: Ja det var verkligen massa sjukt bra :O krunegård var spysjuk men kom och körde ändå, och saferide var riktigt fin live alltså. skulle man vilja se nån gång.
synd att du inte använder msn när jag fortfarande inte fått alla bilder. jag ska på johansson på kvällen på lördag nån gång. men kunde vi inte träffas på fredag då :D? eller hade du några planer då?
pussduärbra
Trackback
