We ain't gonna live our lives in fear

Ganska ofta önskar jag att jag kände honom på riktigt
och inte bara hans låtar som strömmar genom mina hörlurar.
Att en dag står han utanför min dörr, med en bullpåse i handen och ett stort leende.
Sen tar han fram sin röda elgitarr och vi skriver klämkäcka låtar tillsammans.

Typiskt att man ska bygga upp allt hela tiden och att man varje gång blir så besviken.
Hjärnan ska alltid ligga minst ett steg före verkligheten.


The Ark - Tell me this night is over

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0