Oh la la

Egentligen är det ju guld värt att gå till andra chansen. Då får vinnarna tillfälle att spela upp sin låt 2 gånger på bästa sändningstid, veckan innan de får vara med i finalen. Det är ju ett sjukt bra sätt att etsa fast låten hos tittarna för upprepningar är ju sjukt bra för framgång!

Min nya stora kärlek är The Moniker. Ja, jag kunde texten på hela refrängen andra gången den kom och jag sjunger på den fortfarande. Så oerhört trallig och mysig. Den vill jag ha på min iPod i vår och lyssna på i takt till fågelkvitter.
Faktum är att det är den jag kommer rösta på nästa vecka. Det är min favorit bland alla finalister. Men fortfarande får Eric Saade vinna, men bara för att jag tror på Popular i Eurovision. För övrigt är det inte min stil alls... Nej, min stil är Oh my God. Det ska vara färger och glädje. Den får mig att vilja hoppa i bäddade sängar, göra kullerbyttor på gröna gräsmattor eller studsa runt i en blå himmel på rosa moln. Typ.


Kommentarer
Postat av: Alexander

Men verkligen! Oh my god är ju bara för mysig! Det insåg jag igår, innan hatade jag den av ren instinkt. Men nu... Oh my god!

2011-03-06 @ 19:08:50
URL: http://bojestig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0