Fy fan vad vi är suveräna, vi kan spela vi kan sjunga en trall. Därför ska vi nu bevisa att vi kan få alla på fall!

Vaknar upp och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det existerar ett stort tomrum i hela mig. Jag skjuter upp allt, fokuserar på studentfest, packning och Turkiet i stället. Tar det när jag kommer hem. För nu ska det firas, dansas och allt ska vara så himla braaa!

Och där kom dom. Tårarna.

Det borde vara förbjudet att splittras från en sådan fin klass. Min familj. Dom jag delat allt med, som alltid funnits vid min sida och fått mig att gå till skolan och tom längtat till skolan nästan varje dag.
Tack för igår, vi avslutade 2 år och 10 månader på topp.

Älskar er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0