Tja tja bloggen!

Jag tog mig en liten promenad förut. Jag gillar ju egentligen inte hösten, men kan väl gå med på att det är ganska vackert när löven är gula och solen skiner.

Som vanligt träffade jag femtio får. Först var alla på andra sidan hagen, men sen såg de mig och sprang till andra sidan bräkande. Jag blev livrädd och tog stora kliv därifrån, för de bräkade verkligen. Määääääh. Samtidigt tyckte jag det var väldigt fascinerande och stod och skrattade (en bit därifrån). För varje får hade en unik röst. Jag filmade det och kanske bjuder på det någon dag. Någon dag.


Det blev några bilder också. Hälften på mig med Ane Brun i öronen.