fnittriga flickor spelar fiol

Fy vad jag uppskattar sådana hära kvällar. Sitta i ett litet torp mitt i skogen en fin sommarkväll. Vara den enda som blir uppäten av myggorna. Laga god mat i för stora mängder. Svulla chokladpuddig och chips. Ligga på en filt och ha sniglar på rumpan. Skratta. Ta kort. Skratta. Spela badminton med söndriga rackets. Skratta ännu mer.

Det är så fint att man kan ha sådana vänner som man alltid kan komma tillbaka till. Det kan gå långa perioder utan att vi ens hörs av, sen får man ett ryck. Upptäcker att vi måste träffas. Refill. Det var ju jag som lämnade kvartetten (alltså oss fyra, men mer rätt lämnade jag ju orkestern) den dagen jag blev linköpingsmänniska. Men det finns så mycket minnen och kärlek att det inte bara går att leva utan. Jag uppskattar det så förbaskat mycket att ha er kvar! Ni är finaste fnitterviolinsterna!

I väntan på Hannas bilder så blir det gammalt men fint istället. Låt mig minnas att det var andra gången vi träffade Mojje och han kände igen oss. LYCKA.






Rumfestivalen i Örebro, 2007 ? 2008 ?




Kommentarer
Postat av: Hanna

Karin, tack för en förbannat bra kväll! Och jag håller med dig till fullo, det är så skönt att vi kan gå tillbaka till varandra och bara känna att det är vi igen, hela tiden, och oavsett. Det känns bra. Jag jobbar på bilderna! ;D PUSS på dig min vän! <3

2010-08-04 @ 16:38:32
URL: http://hannnnnnnnna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0