dreams are coming true?

Jag har en liten hemlig dröm. En dröm som faktiskt är första gången jag avslöjar, förutom min riktiga gömda dagbok som vet allt.

Jag vill bli en regissör.
Eller manusförfattare.

Ni som känner mig vet att jag slukar böcker hit och dit. Jag älskar att läsa! Fördjupa mig i böckerna, drunkna i dom och tro att den handlar om mig. Men det som jag mest tänker på när jag läser en bok är hur jag bygger upp den. Hur jag ser karaktärerna framför mig och hur husen ser ut, kläderna ser ut, ansiktsuttrycken, omgivningarna... Min egna lilla film som jag ser i hjärnan.
Då får jag en dröm om att verkligen göra en film där allt ser ut som jag vill att det ska se ut. Där jag skrattar som mest i böckerna, ska humorn vara som högst i filmen. Där jag blöter sidorna med tårar, ska publiken snyfta högt i biosalongen. Jag vill förmedla vad boken säger i filmen. Ge samma känsla.
Något som verkar vara svårt, för hur många böcker som har filmatiserats har gett de där äkta bokintrycken?

Hur många har inte varit med om att de läst en riktigt grym bok och sedan sett den på film som varit en ren besvikelse. Där manusförfattarna har helt ändrat om storyn, men under samma titel som boken. Man blir frustrerad. HALLÅ? vad har ni gjort med den där utsökta boken? Varför får jag inte den där tillfredställande känslan?

När jag läste en shopaholics bekännelse älskade jag boken. (en bok man borde ha läst!!)  Jag visste verkligen hur allt såg ut. Hur Luke var och vilken utstrålning han skulle ha, något som i filmen jag såg förut inte visade alls. Den där nonchalanta typen som ändå var den mest romantiska i hela världen, som man smälte för. Shopaholicen, Rebecka, som är så pinsam i böckerna att man helst vill gräva ner sig gjorde istort sett inget pinsamt alls. Det pinsamma som hände blev mest att sucka till. "ännu en film där de försöker vara roliga".
Och att de blandade från flera utav böckerna i en film, hur som helst, gjorde den nästan till en flopp.

Samma sak med systrar i jeans. Första filmen var faktistk riktigt bra. Den kändes som första delen i boken och jag kände igen mig. Sen när andra filmen kom vispade filmgänget ner de tre sista böckerna i en film. Det funkade inte eftersom böckerna inkluderade många kärlekshistorier, tragedier, familjemoment som bara glömdes bort. Viktiga saker. Det var en sådan stor besvikelse så jag visste inte vad jag skulle göra. Filmen som film var bra, men när man visste hur mycket som fattades så sjönk den långt.


Så vad gör jag på estet? När en riktig dröm är att filmatisera, manusförfatta filmer? Varför går jag inte typ media? Jo, jag tänkte på det några gånger när det var dags att söka. Inte nog med att media verkade vara världens flumlinje, utan hur stor chans har man inom det där arbetsområdet? Hur många drömmer inte om att vara med bakom kameran eller framför kameran? Att ens namn ska vara lika stort som Ingmar Bergman och att några fina statyetter ska pryda bokhyllan?
Drömma fungerar ju alltid. Plus att jag har en stor dröm att göra en ny film av böckerna av Vilhelm Moberg: Utvandrarna. För när jag såg den filmen som är så gammalmodig, skulle jag vilja fräscha upp den. Ändra klippen, ändra på scenerna. Det har jag velat i flera år nu. Utvandrarna ska bli mitt stora projekt i livet.

Som sagt, en dröm.
Drömma fungerar ju alltid.
Bäst är jag ju annars på att skriva långa blogginlägg. På fem minuter skriva ett års långt blogginlägg som andra bara ögnar igenom. Det borde jag få creds för!! ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0