Trygghult

Hemtrevnad. Vissa ställen hör man bara hemma på. Man tar ett kliv och som ett stort lugn omfamnar en. Trygghet kanske det kallas?
 
Igår efter en trevlig, men försenad, resa tillsammans med Kindeskog och Bojestig + deras feta fikakorg, kom vi fram till gården Flahult. Vi gick in i den lilla ladan, kyrkan, och doften slogs emot mig. Doften av sommar, glädje, gemenskap, ensamhet, sorg, hopp, rädsla....Lycka. 
Det kom att bli en kväll/natt som hamnade i topp på  det här sommarlovet 2009.
Alla otroligt vänliga, underbara människor som springer emot en och ger en den varmaste kramen.
Läsa klotter man skrev, små kärleksord till någon man beundrade. Skämmas lite över att man på den tiden var så omogen. Men inse att man inte är så mogen nu heller. 
På varje yta man sätter ner foten väller minnena över.  7-8 veckor, eller vad det nu blir, utspridda på 3 somrar.

Jag älskar Flahult. Men jag skulle inte klarat av att vara där en sommar till. Men jag skulle ge allt för att sitta och mysa, spela maffia halva natten med människor jag tycker om och inte träffar mer än en gång om året.
Det finns så många människor som är bra. Det är tur att dom finns, så att resten av sverige som de är utspridda i (och snart USA, tufft!) får ha sådana bra människor runt omkring sig. Dom behövs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0