Tja tja bloggen!

Man blir så sentimental!

Jag fick se en bild med Jenny och Sofie från Mr Mraz konsert i höstas. Jag började nästan grina. För det var längesen jag såg dom två tillsammans, samtidigt och jag saknar det, jag saknar dom, så det knyter sig i magen.

Igår  fick vi reda på i orchestran att vi kanske ska till Rumfestivalen i vår o tävla. Fy vad kul, jag verkar vara en utav få människor som verkligen gillar rumfan, men då blev ja sentimental igen. För varje torsdag tänker jag på lagmans aula och den lilla folkskaran som gnisslar. Speciellt Hannis, Karro och Beckis. Jag tänker på de år vi har varit där och bestämt oss för att vara sociala.

Igår åt mina päron på Dacke där Emma hade serverat. Då ville jag också bli serverad av Emma, för jag har inte träffat Emma sen skolavslutningen typ.

Sten i magen.
Jag är sentimental tjugofyra sju nu för tiden.

Jag hatar att det kommer människor i ens liv som kommer att betyda så sjukt mycket, men sen så är dom så långt borta.

Mest sentimental blir jag när jag tänker på sommaren 06. Det var då jag blev jag. Det var då jag träffade er. Det var då jag upptäckte att jag verkligen lever, på riktigt, och är en människa av kött och blod. Det var våran, din och min sommar.



Det var då. Inte nu.
I will never forget.