Tja tja bloggen!

Helt sjuk. En vecka går så snabbt.  Jag har varit borta i 8 dagar, men det känns som 3. Det känns verkligen inte som om jag har varit i Österrike och åkt skidor, i underbara backar, med undebrara vänner, i underbart väder.
Ibland hatar jag det, att tiden går så fort. Man hinner inte riktigt fånga ögonblicket, för sekunden efter är det över.

Nu är jag hemma och det enda jag har med mig är Almdudlern och Milkan. Det är det som gör Österrike completly wonderful. Sällskapet, mina roommates, är inte dumma heller.
Hyllningssången går till systrarna Matilda och Anna-Karin. Jag älskar verkligen att vara i deras laktipexiga sällskap och sjunga stämiga sånger i lifterna. And now you're working on a bank, a familyman, a footballsfan and your name is Harry

Igår kväll blev det självklart jippot melodifestivalen. Jag är lite ledsen över att det ska vara så mycket show nu för tiden. Alla låtar, förutom Molly Sandén, hade sjukt mycket dans och konstiga redskap. Jag tyckte om mf när det var MAX 6 stycken on the stage. Nu verkar de vara 8 eller något, för många. För mycket koncentrerande på dansen, för lite koncentrerande på sången. Igår var inga sådär ritkigt "klick" -bra. EMD hade den mest trallvänliga låten. BWO var jag sjukt besviken på, jag var inställd på en röjig elektropop, inte elektropopballad som var långtråkig. Molly Sandén räckte inte ut i låten, en powerballad som var för stark för henne, det blev bara löjligt. "Hej jag är 16 år och vet redan allt om livet" - Tro mig, det vet hon inte.
Förra veckan har jag inte sett eller hört låtarna ifrån. Men Måns var bra hoppas jag innerligt.

Nog om melodifestivalen. Nog bloggat över huvudtaget.
Hade fint guys. Puss